Pastor Viveka och Glada änkan
Bok av Annette Haaland
Det här är den tredje delen i bokserien om pastorn som alltid lyckas hamna i närheten av ett brott. Berättelsen fokuserar på Enskedes gamla kvartersbio, där en kvinna som kallades Glada änkan spelade piano till stumfilmerna för hundra år sedan. Enskedeborna är nu i full gång med att rusta upp den gamla biografen, men ordningen störs av en ny medlem i kyrkan samt ett avhugget finger.
Så kallad feelgoodlitteratur kan jag anta en smått skeptisk hållning till. Men ibland överraskar såna böcker mig på grund av att de inte enbart innehåller feelgoodingredienser. Ofta börjar berättelserna i moll, men slutar i dur. Kanske så där som vi vill att alla sagor – och livet ska slut..? Deckare med komiska inslag i TV-rutan tilltalar mig inte alls. När det gäller litterära såna deckare har jag en annan åsikt. Annette Haaland har skrivit en serie böcker om pastor Viveka, en frikyrkopastor i Enskede som ofta befinner sig nånstans där det förekommer brott. Nu har jag läst den tredje delen i serien, Pastor Viveka och Glada änkan, inköpt förra månaden i en fysisk bokhandel, minsann.
Ett gäng ortsbor inklusive pastor Viveka håller på att väcka bion i Gamla Enskede till liv igen. I gamla tider fanns en kvinna, Glada änkan, som spelade piano till stumfilmerna där. Glada änkans piano lyfts fram ur en jordkällare (!) och filmentusiasterna engagerar en piaonostämmare. Dessvärre störs friden av en ilsken man, ett avhugget finger och en ganska smörig italienare. Den ilskne mannen försvinner spårlöst liksom ytterligare en person. Pastor Viveka, som just börjat dansa tango med sin make, lyckas bli indragen i sökandet av de försvunna.
Det här är egentligen ingen deckare. Även om boken handlar om brott blir den bara lite spännande mot slutet. En feelgooddeckare, möjligen. För mig passade det alldeles utmärkt att läsa nåt lättsmält, roligt och lite spännande just nu. Personporträtten är fantastiska och jag skrattar högt för mig själv åt de olika karaktärerna. Jag brukar som sagt inte gilla när det är alltför lustigt, men just den här typen av humor tangerar den brittiska och den älskar jag ju. Och pastor Viveka är Sveriges svar på kyrkoherden Geraldine Granger i brittiska Ett herrans liv. Pocketutgåvan är på knappt 300 sidor, kapitlen är korta och boken är lätt att ta med sig till olika ställen i hemmet.
Mitt omdöme blir det högsta.
Ett gäng ortsbor inklusive pastor Viveka håller på att väcka bion i Gamla Enskede till liv igen. I gamla tider fanns en kvinna, Glada änkan, som spelade piano till stumfilmerna där. Glada änkans piano lyfts fram ur en jordkällare (!) och filmentusiasterna engagerar en piaonostämmare. Dessvärre störs friden av en ilsken man, ett avhugget finger och en ganska smörig italienare. Den ilskne mannen försvinner spårlöst liksom ytterligare en person. Pastor Viveka, som just börjat dansa tango med sin make, lyckas bli indragen i sökandet av de försvunna.
Det här är egentligen ingen deckare. Även om boken handlar om brott blir den bara lite spännande mot slutet. En feelgooddeckare, möjligen. För mig passade det alldeles utmärkt att läsa nåt lättsmält, roligt och lite spännande just nu. Personporträtten är fantastiska och jag skrattar högt för mig själv åt de olika karaktärerna. Jag brukar som sagt inte gilla när det är alltför lustigt, men just den här typen av humor tangerar den brittiska och den älskar jag ju. Och pastor Viveka är Sveriges svar på kyrkoherden Geraldine Granger i brittiska Ett herrans liv. Pocketutgåvan är på knappt 300 sidor, kapitlen är korta och boken är lätt att ta med sig till olika ställen i hemmet.
Mitt omdöme blir det högsta.