Tio över ett

Bok av Ann-Helén Laestadius
Det mullrar om natten i Kiruna och Maja har svårt att sova. Hon ställer klockan varje natt vid ett visst klockslag för att kunna väcka familjen om allt rasar samman. Maja har gjort i ordning en flyktväska med det allra nödvändigaste. Att stanna kvar är det enda hon vill, men hon litar inte på den information som basuneras ut.
Maja bor i Kiruna, Kiruna som håller på att flyttas. Eller rivas. Eller kanske kollapsa när LKAB spränger en gång för mycket, en gång för nära staden. Hon ställer klockan varje natt, tio över ett, för att vara vaken utifall att. Utifall att katastrofen kommer och hon måste rädda sin familj när deras hus faller ner i avgrunden.

Som om inte Maja hade tillräckligt med problem med sina panikattacker så ska kanske hennes bästa kompis flytta till Luleå. LULEÅ. Och situationen blir inte heller enklare när hon faller för snygga hockey-Albin. Snygga hockey-Albin som dessutom börjar i hennes bokklubb på biblioteket. Åh herregud vad ska hon göra?!

Jag skulle tro att Tio över ett är en framtida ungdomsklassiker. Den fångar ett historiskt ögonblick i svensk historia, flytten av Kiruna. Och hur det påverkar barn, unga, vuxna som bor och arbetar i staden. Laestadius berättar ur ett perspektiv som vi sällan ser i litteraturen, en ung tjej i Kiruna som är politiskt intresserad och rädd för sin samtid och framtid. Man anar också att en del av hennes familj pratar meänkieli. Även om den aspekten befinner sig i bakgrunden så anar man hur förtrycket av meänkieli i historien har skapat en skam för det egna språket. Enormt viktigt synliggörande som Laestadius gör. Sen nämns också hur LKABs verksamhet har påverkat de samer som bott i närheten av gruvan. Även detta sker i bakgrunden/i förbifarten men fortfarande oerhört talande.

När det kommer till nöjesdelen av boken så tyckte jag den var sådär. Lite segt och långsamt ibland men absolut inte dålig. En okej läsupplevelse.