Gabrielle Erikstedt

En i teorin gripande story, men den kändes inte äkta, karaktärerna kändes tillgjorda. Hela boken verkar vara baserad på att ha kollat på filmer om utanförskap. Väldigt många har hyllat den, men inget jag rekommenderar.

En helt okej kortroman. Enkelt språk, lätt att leva sig in i, men en ganska tråkig story. Passar för streckläsning en seg dag, men ingen stor läsuppelvelse.

En fantastisk bok om ägande, kvinnans mänskliga värde i mannen, om livets mening, bojor och luftslott. Den personifierade berättaren "vi" gör att läsaren inte lever sida vid sida med Birgitte och Paula, utan snarare svävar över dem. Älskarinnor är inte skriven med bildligt språk och men ger starka känslor (läs: magknip). Denna bok är ingen berättelse, det är en upplevelse, ett väsen och en metafor för samhället.

Författarna gör att man relaterar till Ingrid och Malin och sättet de känner inför omgivningen även om man inte har samma erfarenheter. En spegling av dagens kvinna, utan att vara politiserande. Bra och lättläst bok, men det slukar inte upp en.

Språket är sä himla vackert, otroligt fina beskrivningar i varje mening. Jag upplever novellen med alla sinnen. Så koncis och kraftfull, om att inte ha trygghet i det förflutna.

Man får se djupt in i Werthers själ utan att få veta mer än nödvändigt om omständigheterna. Man följer hans sinnes utveckling som om den vore ens egna. Det är en sån idyllisk miljö men melankolisk roman. Den ger så dubbla känslor, att få uppleva Werthers starka kärlek, men med konsekvensen av ett krossat hjärta.

Boken har flera toppar och dalar. Subtilt målande språk som egentligen inte är fångande, men det passar boken ändå. Det är är icke-bildligt språk men förmår att ge tydliga visualiseringsr som man får rysningar av . Jag känner egentligen inte så mycket med karaktärerna, men jag vill veta mer och kan inte låta bli att fortsätta läsa. Fantasiska och passande kapitelnamn!

Stina gör om det som ofta är slacktivism till slagkraftig lyrik. En biografi som berör en djupt. Hennes språk fångat det mänskligare av oss på ett utommänskligt berörande sätt, allt i en radikalfeministisk analys. Frigörelse i bokformat.

Kanske det mest poetiska skönlitterära verk jag läst. Varje dialog går allt djupare in i människans själ. Varje mening bör varsamt läsas två, tre, frya, gånger om. En historia man aldrig glömmer. För varje rad drunknar man allt mer i fascination för Dorian, Lord Henry, Basil och mänskligheten själv.

Kamp, kamratskap och kärlek! Inget är vackrare än det solidariska kollektivet. Hopp och tvivel i den revolutionära kampen mot Spaniens fascism. Händelser och personer so ristar in sig i hjärtat.