Jessica Berggren Turban

En bra tanke! Många är idag väldigt beroende av sin telefon och kan inte låta bli den ens för en liten stund. En mobillåda skulle vara en bra julklapp till sådana personer, så att de får träna sig på att låta mobilen vara. Och kanske kan många få bättre relation till barnen.

Jag skulle ha älskat att få ett sådant här överlevnadskit när min dotter föddes! Ett överlevnadskit kan innehålla användbara och nödvändiga saker (såsom exempelvis blöjor och nappar), men även sådant som en nybliven förälder "förtjänar" (såsom exempelvis något gott att äta).

"Tiggaren" tar vid där "Avdelning 73" slutade. Jag fick ont i magen av att lyssna på den. Genom "Tiggaren" fick jag även en annan syn på just tiggare från andra europeiska länder.

Delar av berättelsen kändes inte helt trovärdiga och i efterhand minns jag boken mest som en transportsträcka. Fast Sofie Sarenbrant skriver så pass bra att hon ändå lyckas hålla kvar mitt intresse tillräckligt för att få mig att lyssna klart på boken. Och ämnet är trots allt högaktuellt och viktigt!

Jag har alltid hjälm när jag cyklar! Man vet aldrig när olyckan är framme. Min hjälm har räddat livet på mig två gånger i vuxen ålder. Om man ger någon en hjälm visar man att man verkligen bryr sig om den personen.

"Under misteln" är en novellantologi som getts ut av Ordberoende förlag. Antologin innehåller 24 st noveller, varav en är skriven av mig. Dock kommer jag att bortse från den när jag skriver det här omdömet. Jag anser att det är upp till andra att bedöma min novell.

Det är varierande kvalitet på de olika novellerna. Vissa fångade mitt intresse mer än andra. De som jag tyckte utmärkte sig och som fångade mitt intresse mer än de andra berättelserna var Malena Kirs "Decembermiddagen", Helena Grundströms "Andra advent", Jeanette Neimis "Julstökigt" och Elisabeth Östlings "Mistelskugga". Dessa noveller tyckte jag höjde läsupplevelsen.

Med sina 24 st noveller kan "Under misteln" fungera som en slags adventskalender - en novell varje dag fram till julafton.

Det finns så många böcker som jag vill läsa, men jag känner att jag har alldeles för lite tid för att läsa fysiska böcker. Då är ljudböcker en väldigt bra idé! Man kan lyssna när man lagar mat, diskar, städar, kör bil, cyklar, går en promenad etc. En perfekt present till någon som älskar böcker, men som kanske inte riktigt hinner läsa så mycket som personen skulle vilja.

I "Avdelning 73" trappar Sofie Sarenbrant upp konflikterna och skruvar upp stämningen ännu ett snäpp. Lika skickligt som vanligt låter hon läsaren bit för bit få veta vad det egentligen var som hände under tiden från det att "Visning pågår" slutade till dess att den här boken börjar. Jag imponeras - som alltid - av vändningarna som avlöser varandra. Jag skulle själv vilja skriva så bra!

Det enda "negativa" som jag har att anmärka på serien om Emma Sköld, är det här med att praktiskt taget alla män vill ha väldigt vackra Emma, medan Emma själv verkar oberörd av det hela. Särskilt i de senare böckerna känns det som att detta betonas upprepade gånger. Visst kan det vara så att Emma är fantastiskt vacker och att många män vill ha henne. Dock känns det inte helt trovärdigt i mina ögon och jag upplever att det tjatas om det lite för ofta. Utöver det är jag fullkomligt förtrollad av de här böckerna och ser hela tiden fram emot nästa del.

Johannes Anyurus roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar är väldigt tänkvärd och i allra högsta grad aktuell - med tanke på hur vårt samhälle har kommit att bli under de senaste åren.

Trots att jag ganska tidigt förstod vem flickan var, var boken läsvärd och sög tag i mig till sista punkten. Det var en skrämmande läsning, minst sagt.

Det är inte omöjligt att vårt samhälle är på väg åt samma håll som det som beskrivs och kanske är det just det som gör det hela så skrämmande - att scenariot är realistiskt. Under läsningens gång gick mina tankar ständigt till nazi-Tyskland och de koncentrationsläger under andra världskriget som man har hört talas om. Bara det att nu utspelade det sig hela i Göteborg.

Tyvärr har jag svårt att sätta ord på exakt vad som är bra eller ge ett klassiskt bokomdöme. Det jag kan säga är att det är en viktig och mycket tänkvärd bok som ALLA bör läsa. Det är svårt att inte tycka om De kommer att drunkna i sina mödrars tårar.

Eftersom jag började läsa Fredrik Backmans Björnstad lite sporadiskt (mest i samband med nattningarna av tösen och då blev det bara lite i taget) tog det ett litet tag för mig att komma in i berättelsen och få ordning på alla karaktärer som presenterades. När jag väl hade fått det, kunde jag inte sluta läsa.

Det skär och gör ont i mig när jag läser Fredrik Backmans träffsäkra beskrivningar och redogörelser över hur en stad kan älska en sport så mycket att människorna är beredda till att göra vad som helst för att tysta ett eventuellt hot mot denna sport. Och hur man lägger skulden på offret.

Det är något speciellt med Fredrik Backmans sätt att skriva. Trots att berättelsen senare kretsar kring en hemsk händelse, använder han en lugn och stillsam ton. Om du själv har läst boken, förstår du nog vad jag menar. Jag upplevde det som att han behåller samma lugna tempo boken igenom.

Fredrik Backman lyckas få ett djup i sina karaktärer och gör dem trovärdiga. Inget är vitt eller svart, vilket jag - som du nog vet vid det här laget - uppskattar mycket, eftersom ingen är fullständigt vit eller svart.

Jag ser mycket fram emot att läsa nästa del - Vi mot er.

En relativt underhållande och spännande film, med det intressanta greppet att Enola talar med tittaren. Dock tenderade filmen att bli lite väl löjlig för min smek emellanåt.