Alltid din dotter

Bok av Caroline Säfstrand
I det gula huset på åsen står Jill Bergstrands dörr ofta på vid gavel. Hit kan vem som helst komma, när som helst. Hon ställer upp, hjälper till och tar hand om allt och alla och begär aldrig något tillbaka. Livet går sin gilla gång tills en enträgen släktforskare dyker upp. Denne har information om Jills mor Miriam. Historien är så osannolik att Jill först avfärdar den, men släktforskaren ger sig inte, och en redan komplicerad relation mellan mor och dotter ställs på sin spets. Hur ska de förhålla sig till den händelse som ingen av dem någonsin pratar om? Samtidigt sveper förändringens vindar genom Jills trygga tillvaro. När avståndet till tonårsdottern växer, en oroväckande nyhet sprids på jobbet och den tillfälliga grannen Lucas dyker upp, kan inte ens post-it-lapparna med visdomsord om lycka ändra det faktum att inget kommer att bli sig likt. Alltid din dotter är en roman om tre kvinnors sökande efter svar, begravda hemligheter som flyter upp till ytan och hur svårt det faktiskt är att sluta fred med sitt förflutna.
I Jills gula hus på åsen är dörren alltid öppen och alla välkomna. Hon är något av ett nav för många- hjälper, råder fixar och står i.
En dag står en släktforskare utanför hennes dörr med information som rör runt ordentligt i det hon tror sig veta.
Jill, hennes dotter och hennes mamma känner alla olika. En granne som dyker upp ställer också till hennes liv och arbetet är även det ett tumult.
Detta är en fantastisk relationsroman man lätt sugs in i och inte vill lämna när man är i slutet.
En riktig bladvändare jag rekommenderar varmt.
Det är en intressant bok. Lite tungrodd ibland men men man vill likaväl fortsätta läsa samtidigt som man blir irriterad på huvudpersonens oförmåga att se hur hon nästan försvinner... Men insikten kommer så småningom och det är härligt på mer än ett sätt.

Jag kan inte sätta 3,5 stjärnor så det får bli 4.
I april 2018 kom ett mejl från en kommunikatör vid Norstedts förlag med en förfrågan om jag ville recensera en bok som var på väg ut. Jag tyckte att Caroline Säfstrands fjärde roman lät intressant och tackade ja. Först två månader senare hittade boken Alltid din dotter äntligen ner i min brevlåda.

Händelserna i boken cirkulerar kring Jill Bergstrand. Jill, som bor i det gula huset med sin tonårsdotter Nellie. Dörren till huset är alltid öppen och Jill kan aldrig säga nej till nån eller nåt – hon gör alltid saker för andra. Tillvaron går sin gilla gång – till dess att en släktforskare dyker upp. Det visar sig finnas saker bakåt i tiden som varken Jill eller hennes mamma Miriam känner till. Och allt är inte trevligt. Förhållandet mellan Jill och Miriam är tillräckligt spänt som det är. Detta gör det hela inte bättre. Samtidigt slutar tillvaron att gå sin gilla gång på andra sätt också, trots att Jill försöker sticka huvudet i sanden. Jill finner sig vara i den åldern att hon inte längre är attraktiv i somligas ögon. Vardagen… krackelerar. Och frågan är om det går att göra den hel igen.

Cirka 300 sidor att läsa, tycka till om och skriva ner. Hur skulle jag hinna med tanke på att jag också jobbar heltid? Det visade sig inte alls bli några problem. De första cirka 20 sidorna läste jag en fredag, men det var morgonen därpå jag fann mig ha slukat över en tredjedel av boken – före frukost. Det här är en alldeles underbar bok om en vanlig människa – med fel och brister och goda sidor – i centrum.

Jill är nästan självutplånande god mot andra såsom hon ställer upp och tar hand om katter, tonårsdottern, en man från Syrien, pensionärstanterna som vill ha kaffe, kollegorna som vill ha bakat, vännen som vill låna bilen med flera. Men när sanningen om det förfluta växer fram går hon sakta men säkert sönder – precis som Miriam. Plötsligt är dörren till det gula huset inte längre öppen.

Den första tredjedelen bygger författaren upp historien och tecknar dess karaktärer på ett synnerligen trovärdigt och realistiskt sätt. Läsaren görs nyfiken på det som har hänt bakåt i tiden och vill förstås få klarhet i varför mor-och-dotter-relationen är som den är. Centralfiguren Jill är otroligt skickligt tecknad. Som läsare skapar jag mig bilder av den här kvinnan, en kvinna som både är väldigt stark och väldigt svag. Förlagets kommunikatör skrev i sitt mejl att författaren hade använt feelgoodgenren för att rama in en mörkare historia. Det stämmer verkligen. Det här blir aldrig jolmigt larvigt – trots att boken innehåller kärlek.

Lite långt från verkligheten är emellertid det som berör samhällets ekonomiska stöd. Sånt stöd betalas nämligen näppeligen ut till nån som äger såväl hus som bil. Annars är skildringen av myndighetsbesöket på pricken, liksom att allt numera ska ske elektroniskt. Men det som är mest verklighetstroget i boken, förutom de mänskliga människorna som handlingen kretsar kring, är de svängar livet kan ta med människor. Mycket kan vi styra, dock inte allt, post it-lappar till trots.

Jag gillar den här boken och har blivit väldigt sugen på att läsa fler av Caroline Säfstrands böcker. Det enda jag inte gillar är att jag inte kan tipsa mamma om boken.

Mitt omdöme blir det högsta.
Relationen mellan mödrar och döttrar är alltid intressant, eftersom den inte så sällan kan vara komplicerad. Caroline Säfstrand har fångat det så insiktsfullt och trovärdigt i Alltid din dotter, hur dysfunktionella relationer med tiden blir normaliserade, och hur svårt det kan vara att ta sig ur dem, om det ens går. Så är det för Jill och hennes mamma Miriam, och för Jill och hennes dotter Nellie. De har lärt sig att leva i de frostiga relationerna och livet går sin gilla gång, tills den trygghet Jill fått genom sitt arbete kullkastas. Då tappar hon plötsligt helt och hållet fotfästet.

Det är mysig läsning, trots allvaret i botten och den melankoliska stämningen som genomsyrar berättelsen. Särskilt mycket tyckte jag om de historiska tillbakablickarna i boken, dagboksanteckningarna från 1930-talet skrivna av en ung kvinna som hamnat på tvångsarbetsanstalt på grund av stöld och prostitution. Hon blir gravid och tvingas lämna bort sitt barn. Hennes historia vävs samman med Jills, Miriams och Nellies, och långsamt nystas det upp vad som hände i det förflutna och som har påverkat kvinnorna genom flera generationer.

Bloggen Just nu just här/Annette