Av skuggor märkt

Anki Karlsson, änka, har bestämt sig för att återvända till hästsporten. Hon lämnar sitt gamla liv bakom sig för att börja om på nytt med något hon älskade när hon var ung, nämligen hästar. Sedan kom livet emellan, men det ska det inte få göra den här gången, tänker hon.

Anki flyttar till Gotland. Hon tar helt sonika sitt pick och pack och tar båten över till ön. Där köper hon sedan två vackra islandshästar och hon ser fram emot ett liv i lugn och ro med långa galopper på de gotländska stränderna. Men riktigt så blir det inte.

En häst blir plötsligt förgiftad och det kan hända.,men så vandaliseras kyrkan och plötsligt hittar man en av ortsinvånarna mördad. Var? I trädgården hos Anki. Saker och ting börjar ta en otäck vändning och vem vet hur ortsbefolkningen ska tolka allt som sker, just när Anki kommit dit?

Vad jag tycker om boken
Det här är en deckare som också har ett par inslag av humor. Det är en fin blandning som piggar upp. Boken är mysig och enkel att både läsa och hänga med i. Handlingen har ett driv som passar genren perfekt och som läsare upplever man aldrig att det blir tråkigt trots att både trädgården, hästarna och de gotländska stränderna beskrivs så att man kan se dem framför sig.

Det som drar ner betyget lite är att boken nästan är lite för mysig. De boende på orten är lugna även när mord begås mitt framför ögonen på dem. Det är nästan otäckt lugnt och dessutom osannolikt. Gemene man hade nog inte gått på kafferep hos grannen om det dagen innan legat en död kropp på tomten. Men i övrigt är det en mycket läsvärd bok som passar de flesta. Ett hästintresse behövs absolut inte för att läsa boken!

Marianne Cedervalls böcker är perfekta för den som är trött på hårdkokta thrillers med masskjutningar och terrorister. Likt äldre, klassiska deckarförfattare förlägger hon sina brott till små fridfulla samhällen där dåden slår ner som en blixt från klar himmel. Att hon dessutom väljer att ha en pensionär som huvudperson känns kul och vågat i vår tid. Cedervall har förmågan att få läsaren att känna det som att man verkligen är på plats i den lilla socknen med alla välporträtterade och lustiga karaktärer. Jag tycker också mycket om sättet hon trappar upp spänningen på med hjälp av små detaljer och välplacerade ledtrådar.