Mörkermannen

Bok av Anna Bågstam
Civilutredaren Harriet Vesterberg får ett nytt fall att lösa då en seriemördare härjar i Karlskrona, men varför har tidigare brottsutredningar förstörts? Samtidigt har hon problem privat med en trasslig relation till sin Rikard, en sjuk pappa och en mamma som väntas hem till jul. Upplösningen av fallet bjuder på en stor överraskning.
Som jag har längtat efter denna bok! Redan när jag läste första boken "Ögonvittnet" av Anna Bågstam, förstod jag att civilutredaren Harriet Vesterberg är att räkna med. Anna har ett levande språk, sinne för detaljer och är beskrivande på så sätt att det är enkelt att känna att man är där, sida vid sida med Harriet. Även den andra boken "Skuggspelet" fångade mig och den här tredje boken, "Mörkermannen" är ett mästerverk till uppföljare och den sista boken i en triologi om Harriet Vesterberg och hennes kollegor. Det är en sorg att det tar slut här, jag hade så gärna velat fortsätta följa Harriet. En stor eloge till Anna som har skrivit så fantastiska böcker, väl värda att läsa!!
Aldrig har jag varit mer ledsen över att en triologi tar slut. Anna Bågstam avslutar verkligen på topp, med en bok som jag inte vill ska ta slut.

Harriet kommer för alltid ha en plats i mitt hjärta. Hon har något djupt mänskligt över sig och en komplexitet som man som läsare kan känna igen sig i. Faktum är att jag har tyckt så mycket om att tillbringa tid med Harriet, att jag tror på riktigt att jag kommer att få abstinens av att inte få hänga med henne. En lösning på detta problem är kanske att läsa om triologin när längtan blir för svår.

Så har vi dilemmat att Mörkermannen var så spännande att jag läste fortare än vad jag borde och ville. Samtidigt är jag likväl tacksam för en berättelse som skapar sådant lässug i mig att det blev så.

Jag ser med förväntan fram emot vad Anna Bågstam kommer med härnäst. Vad det än blir, är jag säker på att det blir bra.
Detta är den tredje delen i serien om civilutredaren Harriet Vesterberg.

Jag har läst de två tidigare delarna i denna serie och verkligen älskat de! Ända sedan jag läste de förra året så har jag längtat efter fortsättningen. Jag kan nog inte säga något annat än att @annabagstam har gjort det igen och hon har gjort det så himla bra!
🪴
Den här serien är fantastisk och jag gillar den väldigt mycket, en av mina favoriter.
Mörkermannen är en perfekt bok att läsa nu då den utspelar sig i november och december!
Den är otroligt spännande och med bokens korta kapitel så går det inte att lägga undan den! En riktigt välskriven bladvändare som tog slut alldeles för fort. Man sitter med hjärtat i halsgropen en del gånger och kan inte förstå hur detta ska sluta.....

Den här serien har fantastiska karaktärer som man verkligen gillar direkt från start. Harriet är favoriten, men jag gillar även bokens andra karaktärer lika mycket! Sedan är även bokens miljöbeskrivningar otroligt bra för man ser verkligen allt framför sig!
🪴
Jag trodde jag hade koll och kanske kunde vara på rätt spår med att lista ut vem det var som ligger bakom allt som händer i boken, MEN det hade jag ju självklart inte. Vilken cliffhanger som kom och jag var verkligen inte beredd på det eftersom jag kunde inte ens ha chansat på att det var den personen som låg bakom allt!
🪴
Efterordet till den här boken berättar att Mörkermannen är den sista delen i den här serien om civilutredaren Harriet Vesterberg och det känns lite ledsamt. Jag kommer sakna de härliga karaktärerna och den här serien, men jag ser framemot att läsa nya spännande böcker av författaren i framtiden.

Har du inte läst den här serien så måste du verkligen göra det, en perfekt sträckläsning!
En dag i oktober, när livet kändes extra trist, fick jag ett vitt paket nedknölat genom brevinkastet. Paketet innehöll ett brev – med kaffefläckar! – från Harriet Vesterberg, civilutredare i Lerviken med omnejd. I paketet låg även utredningsmaterial i form av Anna Bågstams bok Mörkermannen. Tusen tack för boken, Anna Bågstam och Norstedts förlag! För Harriet Vesterberg... hon är ju en fiktiv gestalt i boken och kan inte skicka post egentligen...

I denna den tredje boken med Harriet Vesterberg får hon och kollegorna hand om ett fall med en serieförbrytare i Landskrona. Harriet får tillgång till några gamla utredningar som visar sig hänga ihop med de nya brotten. Och med detta inser hon att någon har saboterat de gamla utredningarna, en någon som finns bland hennes kollgor… Samtidigt som det är skakigt på jobbet för Harriet, minst sagt, är det även skakigt privat med kärlekslivet och sjukdom i familjen. Det är tur att Harriet har en Lisa i livet – det är inte alla förunnat. Hög igenkänningsfaktor på allt!

Asså Harriet… Hon är… en svensk Ruth Galloway fast utan barn. Jag gillar båda karaktärerna stenhårt. Anna Bågstam skildrar Harriet väldigt realistiskt. Harriet är verkligen en människa av kött och blod. Lite för dedicerad till jobbet för att komma ihåg att äta vettigt. Att fly till jobbet när resten av livet är pest – eller tvärtom! – är vi bra på lite till mans. Övriga i persongalleriet känns igen som typer, utan att för den skull vara alltför stiliserade.

Fallen som Harriet kopplas in på är verklighetstrogna. Jag får genast associationer till Södermannen, en våldtäktsman som jag nyligen sett delar av och om i en dokumentärserie på TV4.

Jag gillar inte bara karaktärern Harriet, förstås, utan jag gillar helheten. Även detta är en deckare med viss humor. Eller… det blir roligt när människor är medvetna om sina tillkortakommanden och har självinsikt. Det roliga slår emellertid aldrig över i trams i Morden i Lerviken-böckerna utan blir en annan sida av verkligheten som inte är riktigt så rå som den kriminella. Det är en svår balansgång, men Anna Bågstam klarar det även denna gång galant. Jag sväljer förtreten över det enda korrekturfel jag hittade.

En fråga bara… Har Harriet övergett Dumle för Snickers..? Hmm… (Nej då, the return of the Dumle kommer på sidan 307!)

Mitt omdöme blir det högsta. Humor och spänning i utmärkt kombo.