Emma Sköld, #9

Skyddsängeln

Bok av Sofie Sarenbrant
Körsbärsträden står i full blom, men kriminalinspektör Emma Sköld kan inte glädjas över den annalkande påsken. Sju månader har gått sedan en nära kollega försvann spårlöst före en rättegång. Hon är fast besluten om att hitta honom, död eller levande. Samtidigt som polisen lyckas gripa indrivaren som sist såg kollegan i livet, får Emma ett oförklarligt mord på halsen. En äldre man hittas död på ett ödelagt mentalsjukhus. Men det är när hans identitet framkommer som hon blir besatt av att lösa fallet. Skyddsängeln är den nionde boken i den omåttligt populära deckarserien om kriminalinspektör Emma Sköld. Liksom tidigare delar har innehållet en stark koppling till aktuella samhällsproblem. I Skyddsängeln utforskas ämnen som ensamhet, missbruk och konsekvenserna av psykiatrireformen för 25 år sedan. Är personen som övervakar dig den du borde frukta allra mest, eller är det i själva verket din räddande ängel?
2 utgåvor
Välj utgåva
SkyddsängelnSvenska - Inbunden
ISBN: 9789189298019
SkyddsängelnSvenska - Ljudbok
ISBN: 9789189298033
Nu har jag förvisso inte läst alla böcker i serien om Emma Sköld (de ligger dock och väntar på mig här hemma). Men av de jag har läst så har nivån varit hög, och denna bok gör mig inte besviken.
Även om jag ganska tidigt kunde gissa vem mördaren var så var boken ändå fortsatt spännande. Jag ville fortsätta läsa för att se hur allt hörde ihop och hur den skulle sluta. Jag hade mördaren men inte motivet.
Språket är lättsamt och fast de olika kapitlen utgår från de olika karaktärerna så förstår en direkt vilken person som det handlar om.
Att ha läst föregående bok (Mytomanen) från serien skulle jag säga är av vikt för att förstå denna boks innehåll bättre.
Som sagt, jag tycker detta är en riktigt bra bok och har du läst någon av de andra böckerna om Emma Sköld så bör du absolut läsa denna!
När det gäller böcker unnar jag mig. I mitten av juni unnade jag mig en hög litteratur. Först ut att bli läst var Sofie Sarenbrants bok Skyddsängeln. Detta är den nionde delen i serien om polisen Emma Sköld.

Det går mot påsk när boken börjar, men det blir också tillbakablickar. Det är nämligen sju månader sen Emma Skölds kollega Krille försvann spårlöst, precis innan han skulle till en rättegång. Alla tror att Krille är död, men Emma vägrar ge upp hoppet. De lyckas gripa en person som var en av de sista att se Krille, men personen avslöjar inget av värde. Samtidigt får Emma ett nytt fall på halsen. En äldre man har hittats död i ett öde mentalsjukhus. Utöver detta får vi följa Emma, Nyllet, Nora och barnen, en ganska (o)salig blandning av föräldraskap och bonusföräldraskap kontra privatliv och yrkesliv.

Den här boken handlar missbruk och ensamhet, men också om psykiatrin som vi vet inte mår så bra idag. Författaren gör gärna så att hon väver in aktuella samhällsfrågor i sina böcker. Ibland blir det inte så bra, men i den här boken blir det rentav kusligt.

Korta kapitel, rappa dialoger och snabba ryck framåt ökar spänningen i berättelsen. Såväl personbeskrivningarna som miljöbeskrivningarna känns ibland lite för ytliga, dock. Men allt får sin förklaring, förstås, i det rafflande slutet. Nästan allt, vill säga. Boken avslutas med en cliffhanger…

Mitt omdöme blir det högsta.
Äntligen! Så fort jag läst ut en bok i serien om Emma Sköld så längtar jag till nästa och nu har den kommit den nionde delen.
Det är vår och körsbärsträden står i full blom och påsken är i antågande men Emma kan inte glädjas, för sju månader sedan försvann en av hennes kollegor och ingen vet om han är död eller levande. Emma får ett oförklarligt mord på halsen , där en äldre man hittas död vid det övergivna mentalsjukhuset, det är när mannens identitet kommer fram som Emma inte kan släppa fallet....

Att åter få läsa om Emma och Nyllet är ett kärt återseende, jag gillar verkligen hur Sofie skriver sina böcker - blandningen av spänningen i de olika fallen de ska lösa och hur jag får följa dom i deras privata relationer, både i medgång och motgång. Denna bok fångar mitt intresse direkt och jag är fast, spänningen byggs upp under bokens gång och jag får en känsla av obehag och något nervkittlande som växer under skinnet - en bladvändare med andra ord. Boken är lättläst och miljöerna beskrivs så att jag lätt känner av rummen där de befinner sig både genom egna bilder och lukter, gillar att det rör sig mycket kring det nedlagda mentalsjukhuset, bara det väcker spänning och obehag på ett positivt sätt för boken. En spännande bok som berör både psykisk ohälsa och missbruk, ämne som fascinerar mig och är väldigt aktuella, enligt mig en läsvärd och riktigt bra bok.