Poste restante a Locmaria

Chiara Ferrari, 25år, har alltid trott att Alessio Ferrari som dog innan hon föddes var hennes biologiska pappa. Under hennes mammas 50års middag avslöjar hennes gudmor en hemlighet om mammans en natts förhållande med en fiskare från Groix precis efter pappans död. Mamman har aldrig kunnat komma Chiara nära på grund av att hon inte har kunnat veta vem pappan till henne är samt skuldkänslor mot sin avlidna make. Chiara lämnar sitt liv i Rom och väljer att åka till Groix för att ta reda på om fiskaren som hennes mamma har varit med är hennes biologiska pappa. Där får hon lära känna befolkningen i ön och ställer upp vid en kortare period som postutdelare på cykel. Hon anser att det är en stor möjlighet att kunna komma nära man som kan vara hennes pappa.
Där får hon även lära känna sin livskärlek Charles och hans livshistoria.

Boken är väldigt intressant redan från första sidorna. Skildringen av Groix ön dess natur och människorna väckte intresse för en ö som jag inte visste fanns tidigare. Att kunna släppa taget om allt och ge sig ut på någon resa är inget någon skulle våga göra. Lämna det bekväma och säkra och fara till något okänt helt ensam också.