Nattfåk

Denna kriminalroman utspelar sig på norra Öland. En Stockholmsfamilj flyttar dit, till Åluddens gård, belägen vid två fyrar. Det är vinter och tanken är att renovera fyrmästargården som stått tom länge. Gården och fyrarna är dock omgivna av läskiga sägner. Det sägs att flera dödsfall har skett i och kring byggnaderna, samt att bostadshuset är uppfört av timmer från förlista skepp. Många skepp har här gått under i "fåken", en isande storm som plågat bofasta och sjömän i århundraden. Svårförklarliga händelser sker runt familjen, konstiga ljud, röster, och aktivitet i de övergivna fyrtornen. Ett dödsfall sker, är det mord eller olycka? Sägnerna berättar att de döda återbesöker gården vid juletid och att fyren förutspår död. Vi får också följa ett kriminellt gäng på ön, den lokala polisen, samt andra öbors förehavanden.

Nattfåk är en uppföljare till Skumtimmensom också utspelar sig på Öland. En del karaktärer återkommer således här. Johan Theorin är skicklig, han bygger upp spänning och "målar" samtidigt kunnigt fram omgivningarna med ord. Det är bra ingredienser i denna berättelse också: fyrar, spöken, snöstorm och en övergiven gård, vad kan gå fel? Ja, det går ju såklart lite fel, för familjen alltså, och visst lider man med dem stundtals. Stora förhoppningar hade jag och storyn lever faktiskt upp till dessa. Det var intressant att ta del av det öländska landskapet och ”fåken" som jag förstår finns på riktigt. Det fanns ju även övernaturliga inslag, vilket jag länge inte trodde. Jag ska erkänna att jag hade lite svårt att hänga med någon gång, och inslaget med tjuvarna upplevde jag ibland udda, men så kan det vara ibland. I sin helhet är det en kanonbok som jag gladeligen rekommenderar. Så vill du fördjupa dig i en gastkramande berättelse där man ibland inte vet vad som är verklighet eller ond dröm – sätt dig då en kulen höstkväll och läs Nattfåk. En bok för dig med starka nerver och som inte har spökfobi.