Allt jag fått lära mig

Tara Westover redogör i “Allt jag fått lära mig” för sin mycket ovanliga uppväxt på landsbygden i Idaho i USA under 1980- och 1990-talet. Familjen, som utgörs av mormoner, bor vid ett berg på en avlägsen plats och har i princip ingen kontakt med omvärlden. Här lever Tara med sina föräldrar och sex syskon. Familjens självvalda isolering är en följd av pappans starka övertygelse om att domedagen är nära. Familjen arbetar hårt med att förbereda sig inför den kommande domedagen och att konservera mat tar en stor del av tiden. Pappan, som lider av återkommande depressioner, försörjer sig på skrothandel medan mamman säljer örtmedicin och förlöser kvinnor i trakten.

Den fanatiska pappan skyr allt som har med staten och regeringen att göra, därför går ingen av barnen i skolan. De lär sig att hjälpligt läsa och skriva, men de har liten eller ingen kunskap om världen utanför gården. Allt som händer på gården anses ske av guds vilja och Tara och hennes syskon utsätts för livsfarliga situationer när de arbetar på skroten. Det är otänkbart att söka vård på sjukhus vid skador och sjukdomar.

Så småningom växer Taras längtan efter att lära sig mer om världen. Inspirerad av en bror som lämnat gården läser Tara på egen hand in alla ämnen hon behöver för att komma in på college. Samtidigt som hon planerar att ge sig av brottas hon med svåra samvetskval över att lämna familjen. Så småningom tar sig Tara ända till Cambridge i Storbritannien där hon doktorerar i idéhistoria.

Boken är en gripande skildring av en helvetisk uppväxt och fångar läsaren med sin beskrivning av en djupt dysfunktionell familj. Det underliggande syftet är att Westover genom att skriva sin biografi vill försöka förstå sin barndom och hur den påverkade henne. Däri finns den stora behållningen med boken. “Allt jag fått lära mig” är svårt att lägga ifrån sig. Man häpnar över Taras driv och intellekt och förfasas över föräldrarnas försummelser och galenskap. En riktig bladvändare som stannar kvar i minnet långt efter att man läst ut den.