Den underjordiska järnvägen

Det här är en gripande och otroligt spännande berättelse som samtidigt är en påminnelse om hur mörkhyade människor behandlades under plantageägarnas slaveri och förtryck. Berättelsen handlar om den sextonåriga flickan Cora. Hon är slav på en bomullsplantage i Georgia. Efter att hennes mor försvunnit blir hon både mobbad och utstött.

Caesar, en av de nya slavarna, berättar för henne att han tänker ge sig av norrut och vill ha henne med sig som lyckobringare. Först tror hon att han är enfaldig när han säger att han känner till en underjordisk järnväg som kan ta dem därifrån. Men efter att ha blivit pryglad bestämmer hon sig slutligen för att fly med honom. Med sig får de flickan Lovey, som snart blir tillfångatagen. Caesar och Cora flyr för sina liv genom de hemliga tunnlarna där tåget tar dem vidare en liten bit i taget.

Efter sig har de den brutale slavjägaren Ridgeway som knappar in på dem alltmer. De blir jagade från stat till stat av denne slavjägare som sätter som sitt mål i livet att tillfångata Cora och samtidigt förinta den underjordiska järnvägen. Hans besatthet av att fånga Cora kommer av att hennes mor Mabel hade lyckats undkomma honom.

I verkligheten fanns ingen underjordisk järnväg. Däremot fanns det ett nätverk av frivilliga som hjälpte slavar bort från plantagerna till ett värdigare liv i norra USA. Boken är en obehaglig påminnelse om slaveriets grymheter och det finns många skildringar i boken som framkallar rysningar. Det är inte bara slavägarna som är direkt ondskefulla, utan det finns också en hierarki bland slavarna själva, där somliga mer än gärna förkovrar sig på andras olycka. Till exempel har Cora en pytteliten odlingslott på plantagen, som hon använder till att så sina egna grödor på och denna stackars lilla jordplätt har giriga ögon på sig. Man förstår att vid minsta tecken på svaghet från Cora's sida är odlingsplätten borta. Den här boken är en riktig bladvändare.