Vid världens ände
Bok av Jessica Thåström
Borderline personlighetsstörning, en rockstjärnementalitet där känslor är uteslutande svarta eller vita. Får du mat på bordet, tak över huvudet och lever i en medelklass-familj, har du enligt samhället ingen rätt att gnälla över att du mår dåligt. Hjärnan har ingenting med psykisk ohälsa att göra, det är bara dina tankar. Posttraumatisk stress, en diagnos veteraner har patent på. Stämmer detta? Efter en stroke i tonåren, våldtäkt året därpå och boende i ett hem där psykisk ohälsa var vardag, beskriver författaren hur sista droppen kom. Hon ville inte längre vara en del av det destruktiva, orkade inte fortsätta i samma spår. Men att våga tillfriskna från psykisk ohälsa kräver mycket mod och hopp. Författaren delar med sig av sina erfarenheter om Dialektisk Beteendeterapi - en framgångsrik terapi för att behandla bl.a. Borderline personlighetsstörning. Med meningarna "Vill jag verkligen det här? Vill jag minnas för att kunna sluta komma ihåg?" inleder författaren den del i boken där hon blottar sina individuella terapisessioner i traumabehandlingen Prolonged Exposure. Väldigt starkt berättat och med många fina metaforer. Det finns ett spänningsmoment i det samtidigt som Jessica visar en verklighet. Jag tror att en hel del kan känna tröst av Jessicas berättelse, och att hon kan skapa en större förståelse. Leffe Grimwalker
Jag gillar boken! Boken är ganska mörk emellanåt och man ska vara beredd på att boken är ganska tung att läsa. Men den är riktigt bra!
Den är väldigt utlämnande och läsaren får följa Thåströms väg tillbaka efter stroke och trauma.
Jag tycker att boken är något lång och vissa partier av boken kunde kortats ner lite.
Det jag tycker om med boken är att vi verkligen får följa med på allt. Det gör att jag fick en större förståelse för det Thåström varit med om och det var lättare att ta in.
Jag tycker om att boken är så utlämnande som den är, jag tror boken hade blivit långtråkig att läsa om den inte varit utlämnande. Det är verkligen ett stort plus!
Alla borde läsa boken!
Den är väldigt utlämnande och läsaren får följa Thåströms väg tillbaka efter stroke och trauma.
Jag tycker att boken är något lång och vissa partier av boken kunde kortats ner lite.
Det jag tycker om med boken är att vi verkligen får följa med på allt. Det gör att jag fick en större förståelse för det Thåström varit med om och det var lättare att ta in.
Jag tycker om att boken är så utlämnande som den är, jag tror boken hade blivit långtråkig att läsa om den inte varit utlämnande. Det är verkligen ett stort plus!
Alla borde läsa boken!