Järtecken

Bok av Christoffer Carlsson
En novembernatt 1994 begås ett mord i utkanten av den halländska byn Marbäck. Den skyldige identifieras snart. Han döms och allt ställs till rätta. Men brottet skapar ringar på vattnet. Genom tiden gör det små och stora avtryck i människors liv. Frågetecken uppstår: Vad var det egentligen som hände däruppe i Marbäcksskogen?Och så är det Isak, pojken med järtecknet i sig, som fruktar att han en dag ska göra något förfärligt.
“Järtecken” av Christoffer Carlsson (Albert Bonniers förlag, 2019) är så mycket mer än en kriminalroman. Med andra ord - det finns kriminalromaner, sen finns det Christoffer Carlsson. Med en stilistisk glans och melankolisk lågmäldhet fångar Carlsson sin läsare på ett mycket hänförande sätt. Ibland klingar språket så melodiskt vackert, att det nästintill blir poetiskt. Carlsson skriver med en otrolig känsla, inlevelse och genuin finkänslighet som jag känner att jag saknar i denna typ av genre. Författaren har en otrolig förmåga att sätta ord på och vrida och vända på det som är komplext eller outtalat. Det är en fantastisk välkomponerad och mångbottnad berättelse med ett gott öga för detaljer och ett skickligt romanbygge. Allt känns så genomtänkt, men faller ändå så naturligt.

Medans jag läser, kan jag inte låta bli att dra likheter till ”Små eldar överallt” av Celeste Ng - ett allvetande och sympatiskt berättarjag, gedigna karaktärer som man känner oerhört starkt för, ett outtröttligt engagemang från författarens sida som driver berättelsen framåt.

Under läsandets gång får läsaren lära känna berättelsens karaktärer på djupet i tre olika stadier i livet. Läsaren tar del av karaktärernas perspektiv, tankegångar och känslor som gör att berättelsen känns trovärdig och äkta.

”Järtecken” är en läsupplevelse som utmärker sig bland mängden. Det är en roman som både utmanar och överraskar mig som läsare, samtidigt som den lämnar mig som läsare med en viss eftertänksamhet och förundran.