Hålla andan
(Simhallen)
Bok av Flora Wiström
I "Hålla andan" utforskar Flora Wiström ämnen som kroppslighet och sexuellt maktutövande, prestationskrav och förbundet mellan syskon. I romanen möter vi en syskonskara om tre: Mina, Daria och Sam. Det är Minas första sommar efter studenten och vännerna har vänt henne ryggen. Det blir inte bättre av att storasystern Daria aldrig har tid. Hon är tävlingssimmare och allas stjärna. Blixtrar målmedvetet fram genom vattnet.
En dag är Daria försvunnen. Garderoben är tom, passet är borta och Mina hänvisas bara till hennes röstbrevlåda. Vart har hon åkt, och varför? Oron gräver sig djupt i Mina. Hon cyklar till simhallen för att söka efter svar.
I simhallen finns omklädningsrummet där Cissi plockar hår ur golvbrunnarna. Där finns det heta plåttaket där de anställda röker gräs och gymmet där Sam sommarjobbar. Där finns redskapsboden där man kan ha sex mot gnisslande flytdynor. Och där finns bassänger att sjunka i.
Mina tillbringar de två första veckorna av sommaren i simhallen. Och för varje dag blir det allt tydligare att Daria bär på stora hemligheter.
Boken är kort, språket är något korthugget och i mitt tycke lite väl spartanskt. Första halvan av boken gick långsamt, jag fick inga direkta sympatier för karaktärerna och inte heller någon bild av hur de såg ut. Andra halvan av boken var betydligt bättre. Tempot gick upp, karaktärerna trädde fram mer tydligt, och språket började fylla sin funktion, men blev också lite mer utbroderande än innan. Känslan jag har kring första delen är att den kanske blivit lite väl hårt redigerad. Meningarna är korta. Inte särskilt smyckade med beskrivningar. Andra delen får mig att ändå läsa klart. Jag vill mot slutet veta vad som kommer att hända och blir faktiskt överraskad av tempot och spänningen som Wiström faktiskt bygger upp till. Boken har en vardaglighet runt sig som gör den trovärdig, och temat är viktigt. Både psykisk ohälsa, sexuell makt och syskonskap behandlas på ett, i slutändan, skickligt och trovärdigt sätt.
Rent litterärt så uppskattar jag mer Wiströms första roman, där språket var lite mer svulstigt och beskrivande, men det är ju också en smaksak. Kan definitivt rekommendera Hålla andan till andra!
Rent litterärt så uppskattar jag mer Wiströms första roman, där språket var lite mer svulstigt och beskrivande, men det är ju också en smaksak. Kan definitivt rekommendera Hålla andan till andra!