Halvsjälarna

Bok av Linda Andersson
Mariell har gjort sitt val och är nu fast i Dödsriket. Men allt går fel redan från början. Bara minuter efter att hon låtit sitt offer leva dyker Vintervit upp på Vårängen för att anhålla henne. Hon ställs inför De Kunniga och bestraffas precis som alla andra brottslingar gör. Men är det tillräckligt? Hon är trots allt Den utan kryphål. Mariell gör det omöjliga och flyr. Väl fri från Vårängen har hon tänkt följa sin mentor Jaques råd: att finna en mystisk skrift och kämpa för sin frihet. Ett uppdrag som visar sig vara svårare och mer plågsamt än något hon tidigare gått igenom. Och som om det inte vore nog får hon snart reda på något som kommer att skaka om hennes tillvaro på ett mer känslomässigt plan.
Vad menar du att boken inte har mer sidor? Den kan inte vara slut nu. Jag måste ha svar och det är nu! Hur tusan ska jag kunna vänta på nästa bok ska komma ut? Snälla säg att det är snart, som typ imorgon. Önsketänkande jag vet.

Vilken bok! Bland den bästa uppföljare jag har läst. Älskade varandra minut jag läste denna bok.
Många serier brukar den andra boken oftast vara den som är segast för att de ska bygga upp till den stora upplösningen. Men den här boken bryter mot normer och den led absolut inte av andra bok syndromet. Halvsjälarna är fylld med mystik och action. Man vill få svar på allt som händer och samtidigt inte då man vill inte att boken ska ta slut.

Blev glatt överraskad att det jag saknade i första boken, det vill säga romantik fanns i små lagom portioner och det gjorde att jag älskade den här boken ännu mer. Jag tyckte om Måns, väldigt mycket faktiskt, även när han kunde bli svartsjuk över små saker. så slutet när man får reda på att Måns har svikit Mariell krossade mitt hjärta. Visst man fick ledtrådar till det hela tiden men jag ville helt enkelt inte acceptera det. Jag hoppas verkligen att allt inte är vad man tror.

Världen är ännu mer komplex än tidigare, nu kanske det låter konstigt, men allt beskrivs på ett sätt så det känns ganska verklighetstroget sätt. Jag ifrågasatte inte varför saker var som det var utan det kändes ganska korrekt för att handla om livet efter döden.

Nu måste jag bara vänta på nästa (och sista?) delen, jag som aldrig varit bra på att vänta...