Blå Längtan

Bok av Elisabet Nemert
En dag i februari 1950 föds Naomi i Nigeria. Hon ser inte ut som sina familjemedlemmar och därför vill ingen veta av henne. Samma dag tar Pia sina första andetag i Sverige. Hennes föräldrar är missbrukare och hennes uppväxt blir minst sagt rörig. Efter några år kommer Naomi till Sverige och hamnar i en helvit skola i Årsta. Där möter hon Pia, och från det ögonblicket flätas deras liv ihop.
Kan bara berömma denna underbara pärla! För mig var detta läsning som omfamnade mig och lade sig som varm bomull runt själen. En riktig bladvändare med en otroligt spännande, varm och gripande historia! Starka karaktärer och deras inbördes relationer samt händelserik tidsepok som berättelsen/berättelserna utspelar sig i. Olika kulturer möts och att få följa karaktärernas olika individuella tankar och känslor skapar mycket tankar och känslor inom mig själv på/inom många olika områden.

Man får följa 2 olika parallella berättelser som möts och tillsammans efterhand växer ihop till en enda som bjuder på djupa eftertankar med mycket smärta, förtvivlan, maktlöshet, många tårar men lika mycket kärlek, hopp, gemenskap, vänskap, förälskelse, förlåtelse och värme...
Alkoholismens konsekvenser liksom könsstympningens mörker, klasskillnader samt utanförskapets värsta sidor både globalt vs inrikes i Sveriges i efterkrigstider (1950-talet) är centralt. Från savannen med vilda djur i Afrika till en tillvaro i typisk svensk stad där livet också kan skilja sig lika mycket beroende på var och hos vem du hamnar.

Jag ger betyget ❤❤❤❤❤ av 5 möjliga.

Läs den!