I skuggan av sektor 5

Bok av Simon Häggström
Det här är berättelsen om några kvinnor som säljs för en billig peng i Bukarest för att sedan föras till Sverige. I Stockholm tvingas de arbeta i lägenhetsbordeller där majoriteten av de prostituerade kommer från Rumänien. Poliserna Natalia Volotkova och Markus Lundström arbetar hårt för att stoppa den kriminella verksamheten, och när de kör fast hittar Natalia en effektiv men livsfarlig lösning.
Smutsigt, grymt, rått och verkligt. En verklighet vi inte kan blunda för, då det sker i vår närhet, hela tiden. Inte bara i Stockholm, det kan lika gärna hända i en airbnd-lägenhet i Östersund eller Kiruna. Inte minst senaste månaden har vi sett och läst om män som utnyttjar kvinnors kroppar mot betalning. Ingen har väl missat den pastaälskade träningsgurun och den moderate politikern som figurerat i nyheterna - bägge tagna med byxorna nere. Den förstnämnde satt i TV och tyckte synd om sig själv, då att han sabbade för sig själv när han är så lycklig...

I skuggan av sektor 5 får vi inblick i den här världen. Genom en författare som inte behöver göra särskilt mycket efterforskningar om den undre världen, då det är en del av hans yrkesliv. Det gör förstås bokens handling helt trovärdig, skrämmande nog går det inte att gömma sig bakom tanken "det är bara fiction". Även om just de här karaktärerna är påhittade så finns de ju, Loredana och Rafaela och de andra tjejerna, på riktigt. Deras berättelser får inte bästa sändningstid på TV. Men historierna de har att berätta behöver framföras, spridas och läsas. Pratas om. Hur ska vi annars få ett stopp på myten om "den lyckliga horan" och mäns missbruk av kvinnors kroppar?

Under läsningens gång fanns det stunder när jag inte kunde läsa vidare. Men jag var tvungen. Både av den självklara och uppenbara anledningen, att det här är något vi alla måste ha vetskap, men även för att det här är en spännande historia. För mitt i det elände som känns verkligt och otäckt, så lyckas författaren skapa en riktigt bra och actionfylld kriminalroman. Litterärt kan jag se att det finns viss förbättringspotential, som att karaktärerna kan göras ännu mer levande vilket skulle lyfta boken ytterligare. Det här är ändå en bladvändare som biter sig fast, även efter att sista sidan är läst.

Jag är tagen, berörd och ledsen. Samtidigt hoppfull. För mitt i denna smuts och ovärdiga hantering av kvinnor, så vet jag att det finns poliser som Simon. Poliser som gör precis allt de kan för att förändra utsatta kvinnors situation. Så all heder till Simon, och hans kollegor! 🙏