Allt jag fått lära mig

Tara växer upp i ett hus bland bergen tillsammans med sina föräldrar och många syskon. Hennes pappa är övertygad om att världens undergång kommer och hennes mor framställer egen medicin gjord på örter och hjälper människor och blivande mödrar i trakten. Familjen förbjuds att bli en del av samhället utanför genom att de fråntas möjligheten att besöka sjukhus eller gå i skolan. Det är föräldrarnas vilja att skydda familjen, som blir avgörande för det isolerade liv de lever.

Boken är en självbiografi, skriven av yngsta dottern som är berättaren. Länge är hon helt ovetande om händelser i omvärlden, händelser som förändrat världshistorien. Men någonstans finns en längtan efter kunskap, efter perspektiv, dialog och diskussion. Hennes kamp för att slå sig fri och skapa sin egen verklighet är central i boken.

Hon börjar med tiden ifrågasätta levernet när hon får ta del av små glimtar av en värld utanför genom kontakt med syskon och mor- och farföräldrar.

Boken berör vad det innebär att få hela sin världsbild förändrad, hur det påverkar en att få se allt man någonsin trott på ur ett annat ljus, om att vidga sina vyer och skapa egna värderingar. Den handlar om en otroligt stark kamp att slåss för det man tror på och på hur vilja och målmedvetenhet kan föra dig långt mot ditt mål.

Jag tycker den här boken är makalöst bra. Jag imponeras av det mod Tara besitter och hur hon hanterar de osannolika situationer hon ställs inför. Den inre styrkan och det mod hon visar prov på är beundransvärt. Jag tycker den på ett fantastiskt sätt skildrar hur nyfikenheten att lära och skaffa kunskap kan ta en långt.