The Woman Who Went Overboard
Bok av Florence Wetzel
A psychological thriller about a Swedish-American woman who becomes obsessed by a Norwegian widower during a cruise along the coast of Norway.
För ett tag sen fick jag en förfrågan från Florence Wetzel om jag ville läsa och recensera hennes senaste skandinaviska thriller, The woman who went overbord: a Scandinavian thriller. Jag tackade ja av flera skäl. Ett för att jag behöver upprätthålla mina engelskkunskaper, två för att jag gillade författarens förra bok, The Grand Man. Ett tredje skäl är att författaren redan genom dubbeltydigheten i titlarna på sina böcker visar att här kan jag räkna med såväl spänning som humor.
Boken börjar i nutid där Agnes Andersson tar emot sin väninna Pamelas dotter Wendy i sitt och maken Einars hem. Genom samtalet över fikabordet förs läsaren bakåt i tiden, från det att Pamela och Agnes träffas och blir bästa kompisar, under kryssningen längs Norges kust och fram till katastrofen som inträffar under resan samt resans slut. Agnes är en medelålders, ganska desperat kvinna vars högsta mål i livet är att skaffa sig en make. Och på kryssningsfartyget möter hon Maken med stort M i den långe, rätt torre norrmannen Einar, en man som nyligen blivit änkling. Det finns egentligen bara ett hinder för att de ska bli ett par: Agnes nya väninna Pamela, som Einar uppenbarligen föredrar. När så i nutid Agnes och Einar träffar Wendy lång tid efter kryssningen kan man säga att hon under samtalet över smördegskakorna… friserar fakta om vad som egentligen hände Wendys mamma.
En skulle kunna tro att författaren lagt ner en del på miljöskildringarna av till exempel norsk natur eller kryssningsfartyget. Men icke! Har har allt krut lagts på persongalleriet och skildringarna av dessa märkliga människor som av slumpen (?) förs samman. Det är fantastiskt goda människoskildringar, goda i bemärkelsen realistiska. För alla i den här thrillern är inte goda människor. Som läsare älskar jag att skapa mina egna bilder av personerna i en bok och jag får precis tillräckligt med hjälp för detta av författaren. Jag gillar när även de låga sidorna hos karaktärer antyds, mer eller mindre, för det ökar realismen och trovärdigheten. Agnes, till exempel, tillhör arten klistriga människor. Det är en sort som bara vill vara bästis med vissa, medan andra människor bara räknas som nödfallsbekanskaper.
Humor innehåller den här boken också, som jag nämnde inledningsvis. Det märks redan på omslaget i form av bokens titel. Men det finns fler roligheter inuti boken, många ordvitsar. Som beskrivningen av ”Yoga class” som ”Yoga gas” och när Agnes, vars namn kommer från latinet och betyder lamm (!) säger om yogaupplevelsen:
”[…] I absolutely didn’t want Einar to get wind of it. So to speak.
Det tar ett tag innan den här boken på bortåt 400 sidor blir riktigt spännande. Men under resans (!) gång bygger författaren skickligt upp sin berättelse genom Agnes, bokens jag, ögon. Riktigt ruggiga sidor hos människor smyger sig fram och leder till en upplösning som… Eh… nej… Självklart ska jag inte avslöja den. Det jag kan säga är att berättelsen har många bottnar och många förlorare, men bara en vinnare.
Mitt omdöme blir det högsta.
Boken börjar i nutid där Agnes Andersson tar emot sin väninna Pamelas dotter Wendy i sitt och maken Einars hem. Genom samtalet över fikabordet förs läsaren bakåt i tiden, från det att Pamela och Agnes träffas och blir bästa kompisar, under kryssningen längs Norges kust och fram till katastrofen som inträffar under resan samt resans slut. Agnes är en medelålders, ganska desperat kvinna vars högsta mål i livet är att skaffa sig en make. Och på kryssningsfartyget möter hon Maken med stort M i den långe, rätt torre norrmannen Einar, en man som nyligen blivit änkling. Det finns egentligen bara ett hinder för att de ska bli ett par: Agnes nya väninna Pamela, som Einar uppenbarligen föredrar. När så i nutid Agnes och Einar träffar Wendy lång tid efter kryssningen kan man säga att hon under samtalet över smördegskakorna… friserar fakta om vad som egentligen hände Wendys mamma.
En skulle kunna tro att författaren lagt ner en del på miljöskildringarna av till exempel norsk natur eller kryssningsfartyget. Men icke! Har har allt krut lagts på persongalleriet och skildringarna av dessa märkliga människor som av slumpen (?) förs samman. Det är fantastiskt goda människoskildringar, goda i bemärkelsen realistiska. För alla i den här thrillern är inte goda människor. Som läsare älskar jag att skapa mina egna bilder av personerna i en bok och jag får precis tillräckligt med hjälp för detta av författaren. Jag gillar när även de låga sidorna hos karaktärer antyds, mer eller mindre, för det ökar realismen och trovärdigheten. Agnes, till exempel, tillhör arten klistriga människor. Det är en sort som bara vill vara bästis med vissa, medan andra människor bara räknas som nödfallsbekanskaper.
Humor innehåller den här boken också, som jag nämnde inledningsvis. Det märks redan på omslaget i form av bokens titel. Men det finns fler roligheter inuti boken, många ordvitsar. Som beskrivningen av ”Yoga class” som ”Yoga gas” och när Agnes, vars namn kommer från latinet och betyder lamm (!) säger om yogaupplevelsen:
”[…] I absolutely didn’t want Einar to get wind of it. So to speak.
Det tar ett tag innan den här boken på bortåt 400 sidor blir riktigt spännande. Men under resans (!) gång bygger författaren skickligt upp sin berättelse genom Agnes, bokens jag, ögon. Riktigt ruggiga sidor hos människor smyger sig fram och leder till en upplösning som… Eh… nej… Självklart ska jag inte avslöja den. Det jag kan säga är att berättelsen har många bottnar och många förlorare, men bara en vinnare.
Mitt omdöme blir det högsta.