Vintervatten

Bok av Susanne Jansson
När Adam, en treårig pojke hemmahörande på ön Orust, försvinner spårlöst är polisen snabb att avskriva fallet som en drunkningsolycka. Pojkens pappa Martin håller dock inte med och tror att det som hänt är en del av ett större mysterium - en serie händelser som gjort ett stort avtryck både på honom själv och på Orusts invånare.
Martin bor med sin familj på den bohuslänska ön Orust. Han har just blivit tvåbarnsfar och arbetar med musselfångst. En dag är han på väg ner till havet med sin treårige son, men i ett obevakat ögonblick försvinner pojken. I vattnet flyter hans röda plasthink och ena vinterkänga, men barnet syns inte till.
Sorgen som griper tag om Martin är förlamande, men han får otippad hjälp av Maya som är nyinflyttad på ön. Hon har en bakgrund som polisfotograf och tillsammans med Martin börjar hon gräva i Adams försvinnande. Det visar sig att det finns händelser i det förflutna med kopplingar till nutiden.
Susanne Jansson har skrivit en fängslande roman som griper tag om mig från första sidan. Jag läser med en klump i magen, försvinnandet som målas upp är mardrömslikt. Det här är en bok som jag läste i ett svep, den var omöjlig att lägga ifrån sig och jag ville ständigt läsa ett kapitel till.
Berättelsen är suggestiv och mörk, och jag vet aldrig riktigt i vilken riktning den kommer utveckla sig. Jag tyckte verkligen om hur dödsfall från det förflutna vävdes in i Martin och Mayas tidslinje. Det här är en spänningsroman av hög klass!
Slutet överraskade mig, och jag gillade det verkligen trots, eller kanske snarare på grund av, att alla trådar inte knöts ihop utan vissa detaljer lämnades öppna för tolkning.
Jag längtar efter att läsa Susanne Johanssons debutroman Offermossen, som verkar väldigt lovande! Vintervatten får 🌊🌊🌊+ (3,5/5) i betyg, då jag saknar lite mångfald i persongalleriet.