Nordiska myter : från Yggdrasil till Ragnarök
Norse Mythology
Bok av Neil Gaiman
"Nordiska myter: från Yggdrasil till Ragnarök" behandlar den nordiska mytologin och alla de stora gudarna på ett magiskt och tilltalande sätt. Här finns hela historien som börjar vid Yggdrasil och fortsätter vidare till Ragnarök. Neil Galman presenterar myterna på ett nytt sätt för läsare som kanske ännu inte är alltför insatta i den nordiska mytologin.
Åh, vad denna lilla turkosa, skimrande pärla till bok bjuder på många spännande sagor och myter!
Här får vi ta del av den nordiska mytologins kända och mindre kända berättelser och gudar.
Vi har bland annat Loke, Asgårds egen bad boy - en gud att både dyrka och förakta. Han beskrivs som omåttligt vacker och listig; opålitlig och självupptagen som bäst, illasinnad och ond som värst. Han är som den där snygga killen som jämt hamnar i trubbel på grund av sin egen fåfänga och självklara plats i världen, killen vi har så jävla mycket överseende med just på grund av den där oemotståndliga komplexiteten.
Men det är också berättelsen om hur Oden förlorade sitt ena öga. Hur han offrade detta i Mimers brunn och kände visdomen flöda in i kropp och sinne, och med ens såg både längre och klarare med sitt enda öga än vad han någonsin gjort med två.
Jag tänker att Odens förlorade öga säger något om oss människor likväl. Hur vi ibland är tvungna att "offra" eller försaka det vi älskar eller tror oss behöva, men att vi i gengäld - kanske inte omedelbart, men i sinom tid - förstår att vi i och med förlusten kommit ut både starkare och klokare.
Jag älskar också att en av de sex ingredienser som ingår för att tillverka Gleipner, det starkaste sidenband som någonsin tillverkats, är kvinnoskägg. Det ger en slags skruvad upprättelse till den "okvinnliga kvinnan", att hennes "felaktiga attribut" ändå innehåller styrka och magi som behövs för att göra något som aldrig skådats förr.
Läs och njut! Lika stor del mys som rys.
Här får vi ta del av den nordiska mytologins kända och mindre kända berättelser och gudar.
Vi har bland annat Loke, Asgårds egen bad boy - en gud att både dyrka och förakta. Han beskrivs som omåttligt vacker och listig; opålitlig och självupptagen som bäst, illasinnad och ond som värst. Han är som den där snygga killen som jämt hamnar i trubbel på grund av sin egen fåfänga och självklara plats i världen, killen vi har så jävla mycket överseende med just på grund av den där oemotståndliga komplexiteten.
Men det är också berättelsen om hur Oden förlorade sitt ena öga. Hur han offrade detta i Mimers brunn och kände visdomen flöda in i kropp och sinne, och med ens såg både längre och klarare med sitt enda öga än vad han någonsin gjort med två.
Jag tänker att Odens förlorade öga säger något om oss människor likväl. Hur vi ibland är tvungna att "offra" eller försaka det vi älskar eller tror oss behöva, men att vi i gengäld - kanske inte omedelbart, men i sinom tid - förstår att vi i och med förlusten kommit ut både starkare och klokare.
Jag älskar också att en av de sex ingredienser som ingår för att tillverka Gleipner, det starkaste sidenband som någonsin tillverkats, är kvinnoskägg. Det ger en slags skruvad upprättelse till den "okvinnliga kvinnan", att hennes "felaktiga attribut" ändå innehåller styrka och magi som behövs för att göra något som aldrig skådats förr.
Läs och njut! Lika stor del mys som rys.