Vera Svansons dagbok för tacoälskare och halloweenfantaster

Bok av Moa de Bruin
Möt Vera Linnea Svanson: teaterapa, chokladmilkshake-älskare och dagboksskrivare. Vera går i femman och ÄNTLIGEN ska hon få vara med och spela Det lilla monsterbarnet, den klassiska pjäs som skolans teatergrupp framför på halloween. Tänk om hon till och med skulle få en huvudroll, det vore drömmen!!! Samtidigt når galenskapen nya nivåer hemma hos familjen Svanson. Pappa försöker bli av med sitt tacoberoende, storebror Svante försöker bli känd på youtube och lillasyster Olivia försöker vara jobbigast i världen. Moster Bibban vill inget hellre än att komma in på polishögskolan och tränar genom att lösa alla mysterier som finns (och ett och annat som inte finns). Och mamma, hon bestämmer sig hux flux för att tävla i halloweenmys med den nya grannen Jennifer Tror Hon Är Coolson. Allt som kan gå fel gör såklart det, och allra helst när Hugo, den snygga killen i sexan, är i närheten. Men hur är det egentligen med Hugo? Gillar han Vera? Det verkar faktiskt så. Jobbigt bara att Veras bästa kompis Lise plötsligt berättar att hon är JÄTTEKÄR i Hugo. Hur gör man då? Moa de Bruin skriver rappt och kul om en helknäpp familj, som, trots alla tokigheter, kanske inte är så olik din egen. Och bland all humor och alla galna vändningar finns ett stråk av allvar. Hur gör man för att inte svika sin bästis? Och om man redan har råkat göra det, fast det absolut inte var meningen, hur ska man bära sig åt för att bli vänner igen?
I Vera Svansons dagbok för alla tacoälskare får vi träffa den fartfyllda familjen Svanson. Vera är den som står i fokus i boken och det är också genom genom dagbok Blåmögel som vi får ta del av allt som händer. Vera är kär i den nya grannkillen Hugo men plötsligt visar det sig att hennes bästa kompis också är kär i honom och nu blir det lite mer komplicerat.
Det är en bok där relationer står i fokus och jag var lite tveksam innan vi började läsa boken om den verkligen skulle passa sonen. Men det hade jag inte behövt oroa mig för, han blev helt fast i boken och tog till och med den självmant flera gånger och gick och läste ett kapitel. Boken har en härlig humor och det är omöjligt att inte dra på smilbanden när man läser, för den är rolig. Språket är rappt skrivet och det känns som att man verkligen får ta del av någons innersta tankar med olika smeknamn och förkortningar. Jag får en viss flashback till när jag i min ungdom läste Berts dagbok.
När vi slog igen sista sidan, så var sonens första kommentar: när kommer fortsättningen och det är ett gott betyg om något, då han i nuläget har ett motstånd till böcker och läsning. Boken passar barn från ca 9 år och uppåt!