Mordet på Orientexpressen

Mordet på Orientexpressen är ju en av Agatha Christies kanske mest kända böcker, men den blev ingen favorit hos mig. Det finns andra böcker av Agatha Christie som jag gillat mer. Charmen med Christies mysiga och underhållande pusseldeckare finns så klart även här. Det är lättläst i positiv bemärkelse. Jag upplever även att det är mer humor i den här än i en del av Christies andra verk och det uppskattade jag. Hur alla hyllar Poirot för hans överlägsna intellekt (som ideligen understryks och påpekas) blir ganska överdrivet och känns nästan parodiskt. Den raljerande tonen känns medveten men jag vet inte riktigt om det bara är underhållande eller om det blir lite för mycket. Jag reagerade på de osannolika slutledningsmetoderna och de nationella stereotyperna som får mycket utrymme. Det är väl lite grejen med Poirot att han är lite självgod och det är väl okej men när läkaren och tågchefen upprepade gånger idiotförklaras av Poirot blir det lite tröttsamt. För de är ju verkligen inga idioter. Att lösa brottet med Poirots slutledningsförmåga är verkligen ingen självklarhet. Ofta drar han en hel rad långsökta slutsatser från en enda liten detalj och givetvis har han alltid rätt. Trots nyss nämnd kritik tyckte jag ändå om boken. Det är så tryggt med Agatha Christie, man vet vad man får: trevlig och lättsmält underhållning. Jag gillar även premissen i just den här boken. Slutna-rummet-mysterier har verkligen sin charm.