Liknande böcker
Hennes ögon blå
Bok av Lisa Hågensen
År 1671 är häxjakten i full gång. En ung kvinna anklagas för häxeri. Hon fängslas och torteras innan hon lyckas fly. Det hon utsatts för får fruktansvärda konsekvenser flera hundra år senare.
2011 åker Raili till sommarstugan. Allt är inte som det brukar. När särlingen Olofsson dör i Railis och kollegan Ylva försök att lösa mysteriet förvärras situationen och snart jagas Raili och Ylva av en mördare med mörka krafter.
I januari 2021 fick jag en förfrågan av Hoi Förlag om jag ville recensera en nyutkommen pocketutgåva. Lisa Hågensens bok Hennes ögon blå kom ut redan 2012 och i början av 2021 var det dags att ge ut boken i pocket. Jag försökte ärligt talat komma undan eftersom jag hade fått för mig att boken vänder sig till en yngre målgrupp. Nu har jag läst boken och inser att jag hade fel – det här är helt klart en bok för vuxna läsare.
Boken Hennes ögon blå är författarens debutroman och tillika första delen i serien om Raili och Ylva. Raili är ganska nybliven singel och hyr en stuga vid sjön Lövaren. Där bor ett antal familjer som efter hand visar sig dölja en och annan hemlighet. Gubben Olofsson blir lite av Railis kompis. Det är också troligen Railis utredningar tillsammans med sin kollega Ylva på biblioteket som leder till Olofssons död. Den historien utspelar sig 2011. Parallellt får läsaren sig till livs en berättelse från 1670-talet, en tid när häxjakten är i full gång. En ung kvinna anklagas, hon både fängslas och torteras, men lyckas fly. Detta ska visa sig få konsekvenser flera hundra år senare.
Jag hade som sagt inte så höga förväntningar på den här boken, men jag blev glatt överraskad. Boken är spännande redan från början. Författaren bygger upp en ruggig stämning. Visst finns det övernaturliga inslag, men dessa tar inte överhanden – i alla fall inte helt. Sen tycker jag att boken blir lite seg och berättelsen aningen långdragen nånstans i mitten. Kanske hade den vunnit på att vara 100 sidor kortare.
Författarens starka sida är personporträtten. Genom att levandegöra karaktärerna och visa på hur osäkra våra bedömningar är av andra människor blir berättelsen riktigt kuslig. Men givetvis är det centralfiguren Raili, bokens jag, som är den mest framträdande karaktären och det är genom Railis ögon läsaren får se övriga inblandade.
Den här boken tilltalar mig mycket. Kapitlen är lagom långa, språket flyter på bra utan grammatiska fel eller konstigheter. Dessutom är boken understundom lite rolig, framför allt när det gäller huvudkaraktären Railis insikter om sig själv och uppfattningar om personer i omgivningen.
Mitt omdöme blir högt.
Boken Hennes ögon blå är författarens debutroman och tillika första delen i serien om Raili och Ylva. Raili är ganska nybliven singel och hyr en stuga vid sjön Lövaren. Där bor ett antal familjer som efter hand visar sig dölja en och annan hemlighet. Gubben Olofsson blir lite av Railis kompis. Det är också troligen Railis utredningar tillsammans med sin kollega Ylva på biblioteket som leder till Olofssons död. Den historien utspelar sig 2011. Parallellt får läsaren sig till livs en berättelse från 1670-talet, en tid när häxjakten är i full gång. En ung kvinna anklagas, hon både fängslas och torteras, men lyckas fly. Detta ska visa sig få konsekvenser flera hundra år senare.
Jag hade som sagt inte så höga förväntningar på den här boken, men jag blev glatt överraskad. Boken är spännande redan från början. Författaren bygger upp en ruggig stämning. Visst finns det övernaturliga inslag, men dessa tar inte överhanden – i alla fall inte helt. Sen tycker jag att boken blir lite seg och berättelsen aningen långdragen nånstans i mitten. Kanske hade den vunnit på att vara 100 sidor kortare.
Författarens starka sida är personporträtten. Genom att levandegöra karaktärerna och visa på hur osäkra våra bedömningar är av andra människor blir berättelsen riktigt kuslig. Men givetvis är det centralfiguren Raili, bokens jag, som är den mest framträdande karaktären och det är genom Railis ögon läsaren får se övriga inblandade.
Den här boken tilltalar mig mycket. Kapitlen är lagom långa, språket flyter på bra utan grammatiska fel eller konstigheter. Dessutom är boken understundom lite rolig, framför allt när det gäller huvudkaraktären Railis insikter om sig själv och uppfattningar om personer i omgivningen.
Mitt omdöme blir högt.