Du kallade mig djävulens barn
Tortured
Bok av Victoria Spry
Som barn blev Victoria Spry brutalt slagen, försummad och lämnad att svälta av sin mamma.
Omvärlden såg Eunice Spry som en hängiven förälder, men bakom stängda dörrar var hon en ondskefull tyrann. Istället för att skydda, älska och ta hand om Victoria tvingade hon henne att dricka blekmedel och urin, slog ut hennes tänder, band fast henne naken och lät henne leva i smuts och elände.
Det tog 18 år av hjärtesorg och förtvivlan innan hon kunde ta mod till sig och avslöja vem hennes mamma egentligen var. När Eunice Spry ställdes inför rätta och berättelsen blev allmänt känd utsågs hon till "Storbritanniens mest sadistiska mamma" av tidningarna. Domaren som ledde rättegången konstaterade att det var det värsta fallet i hans fyrtioåriga karriär inom rättsväsendet.
Det tog 18 år av hjärtesorg och förtvivlan innan hon kunde ta mod till sig och avslöja vem hennes mamma egentligen var. Du kallade mig djävulens barn är Victoria Sprys gripande överlevnadsberättelse.
Detta är boken om flickan Victoria Spry, genom hela hennes uppväxt blev hon brutalt slagen, misshandlad, kränkt verbalt och fysiskt. Hon blev försummad grovt, lämnad upprepade gånger för att svälta. Detta blev hon av sin fostermamma Eunice Spry, omvärlden såg henne som en ängel en riktigt angaerad förälder som vill det bästa för sina barn. Men bakom stängda dörrar var hon en mardröm, en levande tyrann som fick inspiration från Hitler. Det är helt otroligt hur detta kunde pågå i 18 år utan någon såg någonting. Men Eunice Spry visste hur man skulle slå utan att det syntes, under fötterna var en av hennes favorit bestraffnings metoder.
Detta är en otroligt gripande berättelse man får följa med på. Jag uppskattar mycket att man får se vad som händer sedan efter gripandet. Hur tar man sig igenom något sådant här? Hur överlever man?
Vill man läsa en överlevnadsberättelse, som berör djupt är denna bok rätt. Den visar återigen hur samhället sviker, hur mycket man måste kämpa och orka.
Detta är en otroligt gripande berättelse man får följa med på. Jag uppskattar mycket att man får se vad som händer sedan efter gripandet. Hur tar man sig igenom något sådant här? Hur överlever man?
Vill man läsa en överlevnadsberättelse, som berör djupt är denna bok rätt. Den visar återigen hur samhället sviker, hur mycket man måste kämpa och orka.