Felicia Axelsson

Känsligt, vackert och precist. Det var länge sedan jag läste en så klockren kärleksskildring, det var igenkänning in i minsta tecken, in i minsta beröring. Berörande!

Bästa jävla skiten som finns. Det känns verkligen som att sitta i ett vardagsrum och snacka med Mia, Emma och Ina. Mysfaktor och skratt båda i taket.

Rekommenderar verkligen detta då en bok ofta är förbrukad för läsaren efter en läsning, men materialmässigt är den så gott som ny. Därför tackar miljön för att ge bort begagnade böcker som julklapp.

Roligt språk och varma bikaraktärer, men huvudkaraktären är inte jättesympatisk och situationerna hon sätter sig i är rent ångestframkallande. Det löser sig heller inte särskilt bra i slutet vilket skapade en stor känsla av besvikelse.

Lättbegriplig, engagerande poesi, särskilt dessa om relationer. De politiska texterna känns krystade och pompösa, som att de tror att de är viktigare än de är. Vackert bildspråk. Tacksamt med poesi som faktiskt går att förstå.

Jag tyckte denna var så otroligt bra. Wood har ett mångdimensionellt språk och otrolig kunskap i litteratur som varit viktig de senaste seklerna.

För den icke mode-intresserade är detta en svårtillgänglig bok. Jag råkar vara ytterst begränsat mode, särskilt när den framställs i text och inte bild. Visst kan man googla, men jag ville inte googla en bok. Jag ville läsa den.
Jag läste således inte allt. Texterna om fotografer och modeskapare jag aldrig hört talas om
Men det jag läste fick mig att sukta efter mer Sara Danius. Hon har en röst som är inkluderande informerande. Hon kan mycket och det låter hon lyfta texten istället för att tynga ner den.
Akademiskan är inte den här textens modersmål och kanske just därför går det att ta till sig texten och låta den trigga sitt eget intellekt. Smittsamt klokhet, alltså.
Stark trea.

Jag hade svårt att komma in i den, särskilt i kapitlena skrivna ur jag-perspektiv, men sedan föll jag handlöst för det vackra språket. Att boken ändå inte får full pott beror på att ett väldigt poetiskt språk, hur vackert och känslofyllt det än är, är något exkluderande och ger läsaren en viss distans till historien .

Språket är inte hundra utan snarare något platt och enkelt. Inget fel med det få historien så gott som berättar sig själv. Otroligt gripande.

Min favoritfilm. Såg den igår för typ tionde gången och den är precis lika bra varje gång. Utmärkt skådespel, fina scenbilder och storyline är lika jäkla träffande varje gång.