Bekännelsen
The Confession
Bok av Jessie Burton
»Jag har inte njutit så mycket av en bok på länge. Jag förlorade mig helt i historien. En modig, intelligent, underbar roman.« | Sarah Winman
»Uppslukande och intelligent. Håller sina gåtor levande ända till slutet.« | The Guardian
»En trollbindande roman om hemligheter, moderskap och vänskap.« | Hyllan
Hampstead Heath, London, 1980. Elise Morceau träffar Constance Holden och blir som förtrollad. Connie är vågad och förförisk, en framgångsrik författare vars bok ska filmatiseras i Hollywood. Elise följer med Connie till Los Angeles, en stad full av grandiosa drömmar.
Medan Connie stortrivs i den elektriska nya världen, där alla siktar mot stjärnorna och där ingen riktigt talar sanning, har Elise svårt att hitta sin plats. Och när hon under en fest råkar höra en konversation som kastar saker över ända, fattar hon ett impulsivt beslut som kommer att förändra hennes liv för all framtid.
London, 2017. Rose Simmons söker efter svar om sin mamma, som försvann spårlöst när Rose var spädbarn. När hon får veta att den sista person som träffade henne var Constance Holden - en författare som drog sig tillbaka på höjdpunkten av sin karriär - beslutar sig Rose för att söka upp Holden, på jakt efter en bekännelse...
JESSIE BURTON [född 1982] bosatt är en brittisk författare, bosatt i sydöstra London. Hennes första roman Miniatyrmakaren gjorde enorm succé och blev snabbt 2000-talets bäst säljande brittiska debutroman och bara i Sverige har den sålt i över 75.000 exemplar. Boken gjordes även till en miniserie av BBC. Hennes andra roman Musan hyllades av både kritiker och läsare världen över. Bekännelsen är Burtons tredje roman.
Om Miniatyrmakaren:
»Jag blir lyckligt sittande med Miniatyrmakaren, drömmande inför allt glitter. En oemotståndlig berättelse.« | Lotta Olsson, DN
Om Musan:
»En synnerligen underhållande och spännande roman, samtidigt mångbottnat rik på betydelser. Betyg: 5 av 5.« | Inger Littberger Caisou-Rousseau, BTJ
»Briljant om kvinnor som begränsas av sin tids fördomar.« | DN
Jag gillar verkligen när för mig nya författarbekantskaper blir riktiga lyckträffar! I september förra året köpte jag Jessie Burtons bok Bekännelsen, antagligen för att den handlar om kvinnors vänskap eller kärlek. Boken blev stående i hyllan med olästa böcker ända till slutet av januari i år. Eftersom jag bytte till den här boken från en annan bok om kvinnlig vänskap gillade jag uppenbarligen det spåret. Nu är boken utläst.
Händelserna i boken utspelar sig dels i början av 1980, dels 2017, men under båda tidsepokerna mest i London. Elise Morceau träffar författaren Constance Holden av en slump. Constance, eller Connie, som hon kallas, är riktigt karismatisk. Elise följer med henne till USA för att Connies bok ska filmatiseras. År 2017, en berättelse som går parallellt, letar Rose Simmons efter sin mamma som försvann spårlöst när Rose var bebis. Rose har vuxit upp med sin pappa. Pappan har varit väldigt förtegen om mamman. Men så lämnar han två böcker till Rose, de två böcker som Constance Holden skrev, hon som var den sista personen som såg Roses mamma. Rose bestämmer sig för att leta efter Connie för att få veta vad som hände med sin mamma.
Det här är nästan som en kriminalroman – och ändå inte. Det är också nästan som en bok med HBTQ-tema – och ändå inte riktigt heller. Som läsare kan en förstå hur svårt det måste ha varit att växa upp utan en mamma – och dessutom inte veta om mamman lever eller är död. Det är spännande att följa Rose – och Elise – i hälarna. Jag får information genom händelserna som skildras både i dåtid och nutid tills de flyter ihop till en enda berättelse. Det är ett föga ovanligt grepp med två parallella berättelser från olika epoker. I det här fallet lyckas författaren briljant. Pocketutgåvans cirka 450 sidor läser jag snabbt, för jag vill nästan lika gärna som Rose veta vad som har hänt.
Personerna i berättelsen får lätt mina sympatier eller antipatier. Givetvis är jag helt på Roses sida. Karaktärerna är trovärdiga och bär berättelsen. Miljöerna skildras inte jättedetaljerat. Där hade jag möjligen önskat lite mer av London. Bekännelsen är författarens tredje roman och en väldigt annorlunda bok. Jag ska givetvis leta upp de första två.
Mitt omdöme blir det högsta.
Händelserna i boken utspelar sig dels i början av 1980, dels 2017, men under båda tidsepokerna mest i London. Elise Morceau träffar författaren Constance Holden av en slump. Constance, eller Connie, som hon kallas, är riktigt karismatisk. Elise följer med henne till USA för att Connies bok ska filmatiseras. År 2017, en berättelse som går parallellt, letar Rose Simmons efter sin mamma som försvann spårlöst när Rose var bebis. Rose har vuxit upp med sin pappa. Pappan har varit väldigt förtegen om mamman. Men så lämnar han två böcker till Rose, de två böcker som Constance Holden skrev, hon som var den sista personen som såg Roses mamma. Rose bestämmer sig för att leta efter Connie för att få veta vad som hände med sin mamma.
Det här är nästan som en kriminalroman – och ändå inte. Det är också nästan som en bok med HBTQ-tema – och ändå inte riktigt heller. Som läsare kan en förstå hur svårt det måste ha varit att växa upp utan en mamma – och dessutom inte veta om mamman lever eller är död. Det är spännande att följa Rose – och Elise – i hälarna. Jag får information genom händelserna som skildras både i dåtid och nutid tills de flyter ihop till en enda berättelse. Det är ett föga ovanligt grepp med två parallella berättelser från olika epoker. I det här fallet lyckas författaren briljant. Pocketutgåvans cirka 450 sidor läser jag snabbt, för jag vill nästan lika gärna som Rose veta vad som har hänt.
Personerna i berättelsen får lätt mina sympatier eller antipatier. Givetvis är jag helt på Roses sida. Karaktärerna är trovärdiga och bär berättelsen. Miljöerna skildras inte jättedetaljerat. Där hade jag möjligen önskat lite mer av London. Bekännelsen är författarens tredje roman och en väldigt annorlunda bok. Jag ska givetvis leta upp de första två.
Mitt omdöme blir det högsta.
Den här romanen var något annorlunda än vad jag brukar läsa. Den var lågmäld och stillsam men likväl fängslande och medryckande. Jag gillade boken för att den behöll sina hemligheter fram till slutet och jag slukade den på några få dagar. Jag tyckte väldigt mycket om Burtons sätt att skriva så häromdagen var jag och köpte hennes debutroman Miniatyrmakaren!