Modersmjölken

Mātes piens
Bok av Nora Ikstena
»Modersmjölken är en mästerlig roman. ... Det är allvarligt, uppfordrande, trösterikt och mycket vackert.« Kristina Sandberg i Svenska Dagbladet »Lettlands Ferrante!« M-magasin - Jag försvann hemifrån för att slippa amma mitt barn. Min mjölk var bitter, fylld av ovisshet, fylld av förintelse. Jag ville skydda mitt barn från allt det. En fertilitetsläkare som inte har några moderskänslor för sitt eget barn. En dotter som växer upp hos sina morföräldrar och får kväljningar av den sovjetiska mjölken i skolan. Tillsammans berättar de växelvis fram en av Lettlands mest uppmärksammade romaner på senare år. Modersmjölken spänner över hela Lettlands Sovjettid och är en skildring av hur det auktoritära styret inskränkte enskilda människors liv och möjligheter - men också av ett lands uppvaknande och väg mot frihet. Nora Ikstena föddes 1969 i Riga. Sedan debuten 1998 har hon givit ut över tjugo böcker och är idag en av Lettlands mest lästa och ansedda författare. Modersmjölken blev en kritikerhyllad storsäljare i hemlandet och har också inneburit Ikstenas internationella genombrott. »Nora Ikstena låter både mor och dotter berätta historien om sig själva och om varandra, de har varannan röst i korta kapitel. Språket är enkelt, men elastiskt hanterat. Det är en vacker och mycket effektiv gestaltning. Bägge blir fullständiga människor med avgrunder, men också med en gemensam känsla av kärlek, att mötas i. En mamma som inte orkar bry sig om att kamma sitt hår. En dotter som reder ut tovorna åt henne. Den svåra frågan är vem som håller vem vid liv och svaret hade kunnat vara så förenklat och sorgligt, men Nora Ikstena litar på sina läsare och istället blir jag faktiskt mest lycklig av en så komplex och tillgänglig roman som Modersmjölken.« Anna Tullberg i P1 Kulturnytt »Det är en rik roman som gror och växer efter läsningen och som ger insikt på insikt.« Anneli Jordahl i Sydsvenskan »Fantastisk bok. Bästa jag läst i vår!« Jenny Lindh, TV4 Nyhetsmorgon
Vi följer en mor och en dotter i Lettland under Sovjettiden. En mor/dotter-relation ur två synvinklar. Helt klart läsvärd!
I den här boken får vi läsa om ett hjärtskärande mor- och dotterförhållande. Förhållandet speglas genom ett Lettland i Sovjets grepp och mor och dotter drabbas hårt både av Sovjets styre och av tidens normer.
Berättelsen utspelar sig under tiden Lettland styrdes av Sovjet. En mor lämnar sitt barn för att slippa amma, hon vill inte att den mörka ångesten som flyter i henne ska överföras till dottern. Moderns liv präglas av politikens inskränkningar och förbud, dottern växer upp i en mer hoppfull tid då frigörelsen närmar sig. Det här är en bok som skildrar ett mycket speciellt familjeband med förtvivlan och ljusglimtar och den är totalt omöjlig att skuta läsa. Språket är så vackert, rent av briljant, trots den ångestladdade handlingen. En mycket stark läsupplevelse som varmt rekommenderas!
En moder och en dotter. En moder med ångest som ibland blir så kraftig att hon inte längre vill leva, en dotter med stor livsglädje. Dottern har aldrig smakat på modersmjölken, modern ville inte att dottern skulle smittas av hennes ångest genom mjölken. Ångesten hon lider av efter att ha växt upp i ovisshet och utan frihet när Lettland inte fått vara ett eget land, utan en del av Sovjet. Dottern växer upp när landet går åt att bli eget, på väg mot friheten. Hon gör allt för att få sin mamma att se annorlunda på livet, att känna hopp och för att själv vara en egen person i allt det hela.
-
Modersmjölken, men alltså hur bra var den här då? Gillade mega mycket. Uppskattade att få följa både moderns och dotterns tankar genom hela boken, just för att de är så otroligt olika varandra med olika livserfarenheter och inställningar till livet. Det gav berättelsen ett bra driv och bidrog till att deras olika känslor blev mer tydliga och verkliga, som att jag själv kände känslorna, framförallt dotterns som ofta bar på en stark rädsla och separationsångest till sin mamma men också sina morföräldrar, samt frustrationen jag kunde känna ska vi inte tala om. Allt blir så påtagligt när jag läser, så starkt, ångestladdat men samtidigt vackert. Bara beskrivningarna av hur ett glas mjölk kan vara så äckligt gör att jag knappt kan tänka mig något som är mer äckligt än det. Om jag vill läsa mer av Ikstena? – Så mycket! Om du inte har läst denna, gör det bara!