Tiggaren
Bok av Sofie Sarenbrant
I Stockholm går en psykopatisk seriemördare lös och offren är de stackars tiggarna som går runt på gatorna. Polisen försöker stoppa alla morden, men prioriteten ligger knappast på att få stopp på en seriemördare som mördar personer som någon knappt bryr sig om. Men kriminalinspektör Emma Sköld tar sig an fallet, då hon ser människovärdet.
En seriemördare är lös på Stockholms gator och vad ingen vet är att det i själva verket är poliser som är mördarna. De vill så ihjäl så många tiggare från Rumänien som möjligt. Det ska skrämma tiggarna från att komma till Sverige. De vill helt enkelt få stopp på tiggerierna. Men någon som gömmer sig i skuggorna vet trots allt att det är poliser som ligger bakom allt. Hon kommer inte att ge sig innan de skyldiga åker fast.
I samma veva som de tre poliserna ger sig på rumäner tar vänner och familj farväl. Det sker i kyrkan. En älskad kollega, mor, dotter och syster har förlorat sitt liv. Hon, kvinnan, var polis. Emma Sköld, huvudpersonen i boken, har förlorat mot det onda. Men det visar sig att flera av de sörjande inte kan ta sig från minnesgudstjänsten fort nog. De vill till viss mån hitta den som mördade kriminalinspektör Emma Sköld, men vissa vill också något helt annat.
Vad jag tycker om boken
Bokens korta men spännande kapitel gör det till en sådan som man helst inte lägger ifrån sig. Man vill bara läsa ett kapitel till. Det här är den sjunde boken i serien om Emma Sköld och tempot är högt. Handlingen i boken går inte alltid som man som läsare har tänkt sig. Ibland går det mot ett positivt håll, ibland åt ett negativt. Den här boken har inte alls samma karaktär som de tidigare i serien. Här är handlingen mörkare och allvarligare. Temat är tufft och mycket omdiskuterat i svensk media. Här tar författaren upp vad polismakten och rättsväsendet kan göra om makten hanteras på fel sätt. Boken har en tyngd som väger även flera timmar, rent av dagar efter att man läst ut den.
Det här är en bok, som utan att egentligen beskriva karaktärerna, gör dem levande och djupa. Både deras positiva och negativa sidor, liksom deras känslor kommer upp till ytan utan att man som läsare egentligen märker av det. Det här är en bok att leva sig in i och det rekommenderas att läsa den ostört. Trots att boken inte riktigt blir otäck i bemärkelsen hemska detaljer och massor av blod kan det trots allt gå några kalla kårar nedför ryggraden när man läser den. Man vet aldrig vad som komma skall och liksom huvudpersonerna i boken kan man inte veta säkert om det går att lita på vad som verkligen sker.
I samma veva som de tre poliserna ger sig på rumäner tar vänner och familj farväl. Det sker i kyrkan. En älskad kollega, mor, dotter och syster har förlorat sitt liv. Hon, kvinnan, var polis. Emma Sköld, huvudpersonen i boken, har förlorat mot det onda. Men det visar sig att flera av de sörjande inte kan ta sig från minnesgudstjänsten fort nog. De vill till viss mån hitta den som mördade kriminalinspektör Emma Sköld, men vissa vill också något helt annat.
Vad jag tycker om boken
Bokens korta men spännande kapitel gör det till en sådan som man helst inte lägger ifrån sig. Man vill bara läsa ett kapitel till. Det här är den sjunde boken i serien om Emma Sköld och tempot är högt. Handlingen i boken går inte alltid som man som läsare har tänkt sig. Ibland går det mot ett positivt håll, ibland åt ett negativt. Den här boken har inte alls samma karaktär som de tidigare i serien. Här är handlingen mörkare och allvarligare. Temat är tufft och mycket omdiskuterat i svensk media. Här tar författaren upp vad polismakten och rättsväsendet kan göra om makten hanteras på fel sätt. Boken har en tyngd som väger även flera timmar, rent av dagar efter att man läst ut den.
Det här är en bok, som utan att egentligen beskriva karaktärerna, gör dem levande och djupa. Både deras positiva och negativa sidor, liksom deras känslor kommer upp till ytan utan att man som läsare egentligen märker av det. Det här är en bok att leva sig in i och det rekommenderas att läsa den ostört. Trots att boken inte riktigt blir otäck i bemärkelsen hemska detaljer och massor av blod kan det trots allt gå några kalla kårar nedför ryggraden när man läser den. Man vet aldrig vad som komma skall och liksom huvudpersonerna i boken kan man inte veta säkert om det går att lita på vad som verkligen sker.