Pojken som försvann
Bok av Cecilia Sahlström
På en förskola i Lund försvinner en tvåårig pojke. Året är 1998 och pojken försvinner spårlöst. På grund av pojkens unga ålder så påskyndar polisen fallet med mål att finna pojken omgående. Tjugo år senare är fallet fortfarande inte löst och Sara Vallén får ett tips på något som kan kopplas till det gamla fallet.
En tvåårig pojke försvinner från sitt dagis i Lund år 1998. Det blir ett cold case, polisen finner inga spår utan fallet förblir olöst. Polisen Sara Vallén får tjugo år senare ett tips. Det kommer från polisen i Dalarna och tycks konstigt nog vara kopplat till den försvunne pojken. Sara och hennes kollega Torsten åker till Falun för att titta närmare på saken. De åker för att besöka ett par som kopplats till fallet men de hittas avlidna, märkta med hakkors. Plötsligt inser polisen att de står inför något mycket värre än de först trott.
Sara har två döttrar, Bella och Klara, som i samma ögonblick startar en studiegrupp avsedd för ensamkommande flyktingbarn. Några unga män trakasserar dem och Reza, en av eleverna försvinner. Han hittas sedan avliden och har ett hakkors inristat i sin panna. Sara och Torsten inser att de har med något helt annat att göra än bara en vanlig mördare. Här möts rasism och nazism i en farlig blandning som drabbar både unga och äldre.
Vad jag tycker om boken
Det här är en deckare som har stor förankring i verkligheten. Temat med rasism och nazism finns i vardagen och det är inte heller ovanligt att unga människor upplevs som rättslösa. De har helt enkelt ingen möjlighet att stå upp för sig själva och de har inte samma kunskap och erfarenhet som vuxna. Är det sedan ensamkommande flyktingbarn det är tal om har de inte heller samma språkliga möjligheter.
En sak som jag upplever som en nackdel i boken är att det ibland kan bli lite väl många detaljer. Det finns ingen möjlighet att dra några slutsatser på egen hand utan allt serveras. Det betyder att boken tappar tempo ett flertal gånger. Man kan dock inte säga att boken blir ointressant. Den behåller spänningen rakt igenom.
Sara har två döttrar, Bella och Klara, som i samma ögonblick startar en studiegrupp avsedd för ensamkommande flyktingbarn. Några unga män trakasserar dem och Reza, en av eleverna försvinner. Han hittas sedan avliden och har ett hakkors inristat i sin panna. Sara och Torsten inser att de har med något helt annat att göra än bara en vanlig mördare. Här möts rasism och nazism i en farlig blandning som drabbar både unga och äldre.
Vad jag tycker om boken
Det här är en deckare som har stor förankring i verkligheten. Temat med rasism och nazism finns i vardagen och det är inte heller ovanligt att unga människor upplevs som rättslösa. De har helt enkelt ingen möjlighet att stå upp för sig själva och de har inte samma kunskap och erfarenhet som vuxna. Är det sedan ensamkommande flyktingbarn det är tal om har de inte heller samma språkliga möjligheter.
En sak som jag upplever som en nackdel i boken är att det ibland kan bli lite väl många detaljer. Det finns ingen möjlighet att dra några slutsatser på egen hand utan allt serveras. Det betyder att boken tappar tempo ett flertal gånger. Man kan dock inte säga att boken blir ointressant. Den behåller spänningen rakt igenom.