Hemmet

Bok av Mats Strandberg
Joels mamma Monika har blivit såpass skör att hon behöver flytta in på demensboendet Tallskuggan. På avdelning D arbetar Joels barndomsvän Nina, men så fort som mamma Monika flyttar in på boendet blir hon allt sämre. Monika blir våldsam och aggressiv. Det är nästan som att något okänt har tagit över henne.
En sömnig småstad någonstans i Sverige. Allt flyter på som det brukar, och vardagen är just vardag. Man handlar, arbetar och bor där. Men så möter läsaren Joels mamma Monika. Hon kan inte längre bo hemma utan det är dags för henne att flytta in på ett demensboende. Boendet som blir aktuellt är Tallskuggan. Men i stort sett med en gång efter flytten går saker och ting på tok. Monika förvärras i sin demens. Men det är inte just demensen som är det mest otäcka. Hon får också enorma utbrott och är inte längre sig själv. Man kan inte bara säga att hennes sjukdom ligger bakom det och hur mycket läkarna än försöker förklara Monikas beteende finns det ingen diagnos som stämmer helt och fullt.

Monika bor på avdelning D på hemmet, och plötsligt börjar hennes beteende sprida sig. Ingen har kontroll längre, men den måste återfås. Frågan är bara hur. Joel träffar Nina, en barndomsvän till honom och hon arbetar just på det här hemmet. Hon kan intyga för Joel att inget är detsamma sedan Monika flyttat in. Saker och ting har förändrats och stämningen har blivit mörk, dyster och närmast otrevlig. Människor är helt enkelt rädda.

Nina och Joel måste komma över sina olikheter för att kunna vinna mot mörkret som härjar på Tallskuggan. Men kan de komma över de kvalfyllda och kaotiska händelser som skedde flera år tidigare och som gjorde att de skildes åt? Kommer de att kunna besegra mörkret eller hinner det växa sig allt för stort?

Vad tycker jag om boken?
Det här är en stark berättelse, som kanske inte har så stor verklighetsförankring, men som likväl biter sig fast. Låter du dig ryckas med i berättelsen blir den riktigt skrämmande men det krävs att du låter den egna fantasin spela med.

Boken börjar normalt, med att en historia berättas. Du kan nästan inte ana att det här ska vara en skräckberättelse. Karaktärerna känns stabila och trovärdiga, miljöerna är realistiska och beskrivningarna bra. Men så plötsligt, från ingenstans börjar de kalla kårarna krypa allt närmare. Språket förändras och skräcken blandas in steg för steg. Du ska inte vara lättskrämd om du läser den här boken och ibland kan man nästan önska att man tänt de där lamporna innan man börjat läsa. För i mörkret döljer sig de mest fasansfulla saker, värre ting än vad du någonsin kan tänka dig. Det är just det här jag gillar skarpt med boken. En riktigt ryslig bladvändare.