Hon som måste dö

The Girl Who Lived Twice
Bok av David Lagercrantz
Fredrika Nyman, rättsläkare, tror inte att den hemlösa mannen dött naturligt. Hon berättar sina misstankar för Mikael Blomkvist, som mot sin vilja, blir intresserad. Kan den döde mannen ha vetat något graverande om landets försvarsminister, eller någon annan i regeringen? Lisbet Salander är okontaktbar då Mikael försöker nå henne. Hon är i Moskva.
“Hon som måste dö” är den sjätte boken om Lisbeth Salander. Millenniumböckerna som skrivits av Stieg Larsson har blivit en enorm global succé med mer än 90 miljoner sålda böcker. Efter Larssons död tog David Lagercrantz över pennan och skrev färdigt böckerna. Resultatet är en bok av varierad kvalitet.

Historien och handlingen är det egentligen inget fel på. En uteliggare hittas död i Stockholm. Till en början verkar det bara vara ett tragiskt dödsfall, men snart visar det sig att det är något som inte stämmer. Den döde hemlöse mannen visar sig ha kopplingar till såväl politiker som underrättelsetjänsten. Mikael Blomkvist blir kontaktad av rättsläkare och mot sin vilja tänds ett visst intresse för detta fall. Han har ju hört den hemlösa mannen nämna Sveriges försvarsministers namn så många gånger. För att reda ut mystiken kontaktar han Lisbeth Salander för att be henne om hjälp. Lisbeth har dock lämnat Sverige och befinner sig i Moskva. Detta hindrar henne dock inte från att vara närvarande i fallet och ta saken i egna händer när det behövs…

Boken har potential, men tyvärr håller den inte måttet jämfört med de andra Millenniumböckerna. Dels känns det som att historien redan berättats och dels är språket alldeles för enkelt. Saker händer snabbt och författaren misslyckas med att bygga upp spänningen. Dessutom är slutscenen mycket kort och saknar detaljer, vilket leder till ett visst antiklimax. Det känns som att denna bok var skriven lite väl hastigt för att hinna rida på framgångsvågen som de andra böckerna framkallat. Jag gillade verkligen de tidigare Millenniumböckerna, men detta var ett riktigt bottennapp. Lagercrantz har lyckats bra med de tidigare böckerna, men inte denna. Jag hade hoppats på ett värdigare avslut, men lämnades istället med en besviken känsla.