I oxögat

Bok av Ida Andersen
Kärlek, kamp och förändring i glasbrukens gryningstid Året är 1741 och förändringens vindar blåser över Dåvedshult i Ekeberga socken i och med beslutet att uppföra ett glasbruk, som ska komma att bära namnet Kosta. I den småländska bygden lever drängen Eskil, med särskilt handlag för timrande, och pigan Sissel, som drömmer om en annan tillvaro. Deras vägar korsas en midsommarnatt och livet ställs på ända, men kanske kan glasbruket innebära början på något nytt, något bättre? I oxögat är en berättelse om att vara född fattig, om att sträva efter ett självständigt och bättre liv, om en dramatisk förlossning, om konflikten mellan kyrka och folktro, mellan manligt och kvinnligt, mellan bondebefolkning och obesuttna och om hur en glasmanufaktur bryter upp gamla strukturer. Det är framförallt en historia om två individer, om deras kärlek och bekymmer, hopp och förtvivlan, och kamp för att få behålla sitt hem. Ida Andersen är författare, översättare från italienska samt kulturskribent. Hon har tidigare givit ut flera diktsamlingar. Fackverket Stenminnen. De småländska stenmurarna ett kulturarv fick Smålands akademis Linnépris 2009 och 2016 kom romanen Här slutar allmän väg som skildrar en ung flickas liv i hippiemiljö på småländska landsbygden. Ida Andersen är bosatt i Malmö.
Historiska romaner brukar inte locka mig men tack vare nomineringen till Årets bok blev jag nyfiken och började läsa. Till en början tyckte jag att den var lite långtråkig men detta ändrades relativt snabbt. Jag har till största del lyssnat på boken och Cecilia Nilsson gör ett förträffligt arbete med den småländska dialekten. Vi får följa Sissel och Eskil i deras liv med tungt arbete, fattigdom, strävan efter att vara sin egen och fri, kärlek till varandra och de barn som föds. På den lilla orten där de bor uppförs Kosta glasbruk vilket gjorde mig nyfiken på att läsa mer om dess historia och det är en väl avvägd blandning av familje- och arbetsliv på bruket. Varje kapitel inleds på charmigt gammaldags vis med att tala om vad som sker i just det kapitlet och detta tillsammans med dialekten och dialogen, framförallt den mellan Sissel och Eskil, är bokens stora behållning. Det är skratt och gråt, hopp och förtvivlan och jag vill så gärna att det ska gå väl för huvudpersonerna. Jag vill dessutom veta mer om deras fortsatta liv tillsammans och hoppas på en andra del av Ida Andersen.