Min fars hemlighet

Bedemandens datter
Bok av Sara Blædel
När Ilka Jensen förlorar sin pappa väcks många frågor. Hon bestämmer sig att åka till USA för att försöka reda ut vem mannen som lämnade henne när hon var sju år egentligen var. Hans nya familj är dock inte överlyckliga över att hon dyker upp och gräver i deras förflutna.
Ilka Jensen dök upp i Sara Blaedels idévärld när författaren inom loppet av sex veckor mist både pappa, mamma och en älskad faster, och när den begravningsentreprenör hon anlitat tagit hand om allt på ett oklanderligt och empatiskt vis. Efteråt visste hon att hennes nästa karaktär skulle vara begravningsentreprenör. Och hur bättre spela på denna starka känsla än att skriva en trilogi?

Läsaren kastas in i handlingen meddetsamma, på några sidor har Ilka, 40-årig skolfotograf, inte bara åkt till USA för att närvara vid sin frånvarande fars bouppteckning, hon har dessutom ärvt hans djupt skuldsatta begravningsbyrå. En knapp kvart efter beskedet tvingas hon tala med de första kunderna.

Ilka tar många dåligt underbyggda, förhastade, irrationella beslut. Visst. Men vem skulle inte göra det när man från ena dagen till den andra blir ägare av en död och på alla sätt främmande förälders verksamhet och chefar över en konstnär i hawaiiskjorta och en tillknäppt nunna som jobbar på volontärbasis. Om man därtill kryddar med lite mord,, hotfulla konkurrenter och Ilkas sexuella aptit kanske man inte kan begära att Ilkas beslutsprocess ska vara så jädrans logiskt.

Min fars hemlighet är spännande, en riktig bladvändare. Jag tycker mycket om hur Blaedel skildrar klassamhället och den obarmhärtiga kapitalism som präglar människorna i Racine bokstavligen in till döden. Två saker hakade jag upp mig på, dels att författaren stundtals nöjer sig med att gestalta endast Ilkas del i en dialog hon har, ibland via telefon, ibland personligen, vilket ger ett aningen skyndat intryck. Det andra är att det finns spännande spår i berättelsen som hade kunnat utnyttjas mer. Jag hade önskat känna den vackra men farliga sjön som mer närvarande under hela berättelsen, och Ilkas personliga relationer till män gestaltas nästan lite slumpartat.

På det stora hela ser jag mycket fram emot att läsa resten.Vem vet, kanske framträder sjön än mer framöver, eller kanske utforskar Blaedel Ilkas relationer till män mer djupodlat?