Drömmarnas bok

Allt med Drömmarnas bok fångade in mig i början. Skrivsättet, karaktärerna, känslorna. Ja allt. Och inom tre kapitel hade den fått mig att gråta.

När det sedan hade gått några kapitel med Sam och Eddie började man få några ur pappans perspektiv vilket (måste jag erkänna) att boken hade klarat sig utan. I alla fall på det sättet som de var skriva. Hade hellre rakt av fått läsa om Sams barndom ur pappans perspektiv. Nu blev det bara förvirrande och förstörde känslan som Sam och Eddie skapade med sina kapitel.

Anledningen till varför jag ändå fortsatte att läsa var Sam. Sam med sin lillgammalhet, höga interllekt och färger. Bara han är en tillräckligt bra anledningen att plocka upp Drömmarnas bok. Om du dessutom gillar att läsa om inre kaos och tidsloopar är det här den perfekta boken för dig!