I oxögat
Bok av Ida Andersen
Kärlek, kamp och förändring i glasbrukens gryningstid
Året är 1741 och förändringens vindar blåser över Dåvedshult i Ekeberga socken i och med beslutet att uppföra ett glasbruk, som ska komma att bära namnet Kosta. I den småländska bygden lever drängen Eskil, med särskilt handlag för timrande, och pigan Sissel, som drömmer om en annan tillvaro. Deras vägar korsas en midsommarnatt och livet ställs på ända, men kanske kan glasbruket innebära början på något nytt, något bättre?
I oxögat är en berättelse om att vara född fattig, om att sträva efter ett självständigt och bättre liv, om en dramatisk förlossning, om konflikten mellan kyrka och folktro, mellan manligt och kvinnligt, mellan bondebefolkning och obesuttna och om hur en glasmanufaktur bryter upp gamla strukturer. Det är framförallt en historia om två individer, om deras kärlek och bekymmer, hopp och förtvivlan, och kamp för att få behålla sitt hem.
Ida Andersen är författare, översättare från italienska samt kulturskribent. Hon har tidigare givit ut flera diktsamlingar. Fackverket Stenminnen. De småländska stenmurarna ett kulturarv fick Smålands akademis Linnépris 2009 och 2016 kom romanen Här slutar allmän väg som skildrar en ung flickas liv i hippiemiljö på småländska landsbygden. Ida Andersen är bosatt i Malmö.
Än så länge min favorit bland "Årets bok"-böckerna. Vilken är er?
Sissel och Eskil har ett förhastat one night stand i 1700-talets Fattigsverige och tvingas gifta sig när Sissel blir gravid. De flyttar in till den stuga Eskil byggt med sin goda matfars minne, och höggravida Sissel gräver kålland medan Eskil tjänar sitt uppehälle som timmerman. Motsättningarna är många; mellan kristendom och läkekonst, livegna och markägare, make och maka samt mellan systrarna Sissel och Lovisa. Avundsjuka, ilska och fördomar gör gör livet för våra hjältar smått outhärdligt och inte sällan jag blir jag ledsen, arg och frustrerad över livsvillkoren alla tvingas genomlida. Boken blir inte mindre intressant av att det Eskil och hans kollegor bygger på är Glasriket i Kosta.
Jag har förstått att vissa haft problem med språket, "I oxögat" är författad på småländska rakt igenom, men jag älskar det. En av mina andra favoriter är "Oscar Waos korta, förunderliga liv" som är skriven på dominikansk-engelska och jag har själv valt att peppra min egen roman med franska. Inte visste jag att andra hade svårt för det, även i vissa fall då läsaren förstår vartenda ord. Men om man inte ser Ida Andersens underbara språk som en fördel kan man åtminstone glädja sig åt att hon skickligt och ofta gestaltar intensiva konflikter med konsekvenser och att man åtminstone kommer från boken med Sissel och Lovisa varmt om hjärtat.
Jag har fått uppfattningen om att de flesta kommer att rösta på "Där kräftorna sjunger", men även om jag också tyckte om denna lämnade den inte ett tillnärmelsevis lika starkt intryck som "I oxögat".
Sissel och Eskil har ett förhastat one night stand i 1700-talets Fattigsverige och tvingas gifta sig när Sissel blir gravid. De flyttar in till den stuga Eskil byggt med sin goda matfars minne, och höggravida Sissel gräver kålland medan Eskil tjänar sitt uppehälle som timmerman. Motsättningarna är många; mellan kristendom och läkekonst, livegna och markägare, make och maka samt mellan systrarna Sissel och Lovisa. Avundsjuka, ilska och fördomar gör gör livet för våra hjältar smått outhärdligt och inte sällan jag blir jag ledsen, arg och frustrerad över livsvillkoren alla tvingas genomlida. Boken blir inte mindre intressant av att det Eskil och hans kollegor bygger på är Glasriket i Kosta.
Jag har förstått att vissa haft problem med språket, "I oxögat" är författad på småländska rakt igenom, men jag älskar det. En av mina andra favoriter är "Oscar Waos korta, förunderliga liv" som är skriven på dominikansk-engelska och jag har själv valt att peppra min egen roman med franska. Inte visste jag att andra hade svårt för det, även i vissa fall då läsaren förstår vartenda ord. Men om man inte ser Ida Andersens underbara språk som en fördel kan man åtminstone glädja sig åt att hon skickligt och ofta gestaltar intensiva konflikter med konsekvenser och att man åtminstone kommer från boken med Sissel och Lovisa varmt om hjärtat.
Jag har fått uppfattningen om att de flesta kommer att rösta på "Där kräftorna sjunger", men även om jag också tyckte om denna lämnade den inte ett tillnärmelsevis lika starkt intryck som "I oxögat".