Hennes nya namn : ungdomsår

I del två i Neapelkvartetten har nu flickorna kommit till sena tonåren/tidiga 20 års åldern. Livet ter sig väldigt olika för flickorna; en går vidare till högre studier och den andra blir kvar i barndomskvarteren. Och vänskapen fortsätter. Men jag tycker fortfarande att vänskapen är ganska ensidig och har stora mått av utnyttjande. Det är ingen vacker skildring och bitvis tycker jag det blir tröttsamt att läsa om Elenas dåliga självförtroende och hur hon jämför sig med sin fantastiska väninna hela tiden. För i mina ögon är hon inte så fantastisk, utan snarare egoistisk och manipulativ.
Trots det är historien drivande och medryckande och jag läser gärna vidare om väninnornas öden och vedermödor.