I oxögat

Bok av Ida Andersen
Kärlek, kamp och förändring i glasbrukens gryningstid Året är 1741 och förändringens vindar blåser över Dåvedshult i Ekeberga socken i och med beslutet att uppföra ett glasbruk, som ska komma att bära namnet Kosta. I den småländska bygden lever drängen Eskil, med särskilt handlag för timrande, och pigan Sissel, som drömmer om en annan tillvaro. Deras vägar korsas en midsommarnatt och livet ställs på ända, men kanske kan glasbruket innebära början på något nytt, något bättre? I oxögat är en berättelse om att vara född fattig, om att sträva efter ett självständigt och bättre liv, om en dramatisk förlossning, om konflikten mellan kyrka och folktro, mellan manligt och kvinnligt, mellan bondebefolkning och obesuttna och om hur en glasmanufaktur bryter upp gamla strukturer. Det är framförallt en historia om två individer, om deras kärlek och bekymmer, hopp och förtvivlan, och kamp för att få behålla sitt hem. Ida Andersen är författare, översättare från italienska samt kulturskribent. Hon har tidigare givit ut flera diktsamlingar. Fackverket Stenminnen. De småländska stenmurarna ett kulturarv fick Smålands akademis Linnépris 2009 och 2016 kom romanen Här slutar allmän väg som skildrar en ung flickas liv i hippiemiljö på småländska landsbygden. Ida Andersen är bosatt i Malmö.
Den här tog tid för mig att ta mig igenom. Inte för att den är dålig, absolut inte, men den är inte min typiska bok. Den vann dock mitt gillande mer och mer under läsningens gång. Dessutom är den skriven på dialekt- helt underbart! Nu när jag läst klart är jag mycket imponerad.

Boken tar oss till 1700-talet och byggandet av Kosta glasbruk i Småland. Vi lär känna pigan Sissel och drängen Eskil som tillbringar en natt tillsammans. Sissel blir med barn och de kallas till sockenförhör för sin synd. Där efter tar deras gemensamma liv fart. Det är en bok om deras relation och om deras barn, syskon och föräldrar. Och oj vilka prövningar de tvingas genomgå.

Det är en hemsk tid som beskrivs med fattigdom, elände och där kristendom och folktro kolliderar. Tänk att vara så utlämnad en var som fattig på den tiden. Och kanske än idag?

Är imponerad över att man kan skriva såhär. Det känns otroligt välskrivet, välforskat och genomarbetat.