Biodlaren från Aleppo

The Beekeeper of Aleppo
Bok av Christy Lefteri
Vackra Aleppo. En av världens äldsta städer. Ett världsarv skimrande av brons, med ett virrvarr av minareter och välvda tak. Där öknens närhet kändes i luften och solen kastade en röd skugga i skymningen. Fälten av blommor och sjungande bikupor utanför staden. Luften fylld av dofter... Tills kriget kom och förde med sig mörker, eld och död. När kriget berövat dem allt tvingas Nuri och Afra att ta det svåra beslutet att lämna sitt hem, sitt land, sitt allt. De reser genom en sönderbombad värld, bär på en obeskrivlig smärta, och utsätts för enorma faror. Det enda hopp de har kvar är att de ska hitta trygghet i England och kunna bygga upp en ny tillvaro där. Biodlaren från Aleppo är en gripande och oerhört stark roman som påminner oss om historieberättandets kraft och om den stabila punkt ett litet bi kan utgöra i en värld som har slutat att vara begriplig.
Biodlaren från Aleppo följer Nuris liv från livet i Aleppo via flykten därifrån i gummibåt via Istanbul och Aten till Storbritannien. Vi får glimtar ur Nuris uppväxt och hur han upptäckte kärleken till bina. Just den kärleken är något som genomsyrar hela berättelsen och det är fint att läsa om och jag gillar att bina har en sån viktig roll. När kriget gjort att inget längre finns kvar för Nuri och Afra tvingas de fly för att söka sig ett bättre liv någon annanstans. Vi får följa deras flykt och det är så välbeskrivet att det är lätt att se allt framför sig. Författaren har ett fint och nästan poetiskt språk ena stunden för att i nästa stund skriva meningarna med en uppbyggnad likt det sätt som många lärt sig prata när de lärt sig ett nytt språk, lite stolpigt. Det är en intressant berättelse som berättas i makligt tempo och just det långsamma tempot gör att jag lägger ner boken ett tag. Den blev lite för seg ett tag för mig. Men ändå hade boken något som gjorde att jag en vecka senare tog upp den igen och fortsatte och det är jag glad för idag. Det är en gripande berättelse om att vara på flykt och sviterna som blir både fysiskt och psykiskt efter att ha levt med kriget så nära inpå under en lång tid. Även om det är betungande läsning med krig och flykt så inger ändå berättelsen hopp och en framtidstro.