Biodlaren från Aleppo

The Beekeeper of Aleppo
Bok av Christy Lefteri
Vackra Aleppo. En av världens äldsta städer. Ett världsarv skimrande av brons, med ett virrvarr av minareter och välvda tak. Där öknens närhet kändes i luften och solen kastade en röd skugga i skymningen. Fälten av blommor och sjungande bikupor utanför staden. Luften fylld av dofter... Tills kriget kom och förde med sig mörker, eld och död. När kriget berövat dem allt tvingas Nuri och Afra att ta det svåra beslutet att lämna sitt hem, sitt land, sitt allt. De reser genom en sönderbombad värld, bär på en obeskrivlig smärta, och utsätts för enorma faror. Det enda hopp de har kvar är att de ska hitta trygghet i England och kunna bygga upp en ny tillvaro där. Biodlaren från Aleppo är en gripande och oerhört stark roman som påminner oss om historieberättandets kraft och om den stabila punkt ett litet bi kan utgöra i en värld som har slutat att vara begriplig.
10 utgåvor
Välj utgåva
The Beekeeper of AleppoEngelska - Okänt
ISBN: 9781785768934
Biodlaren från AleppoSvenska - Inbunden
ISBN: 9789188901729
Biodlaren från AleppoSvenska - Okänt
ISBN: 9789189177000
Biodlaren från AleppoSvenska - Okänt
ISBN: 9789188901996
Beekeeper Of Aleppo
ISBN: 9780593128176
Betyg 3+
Staden Aleppo är en av världens äldsta och vackraste städer och här bor Nuri och Afra. En dag ligger denna vackra stad i spillror på grund av kriget och Nuri och Afra måste tyvärr fly kriget och i boken får man läsa deras minnen från flykten till England.

Jag har både hört och läst många positiva ord om denna bok och jag kan förstå varför den är hyllad av så många. Det är en stark och gripande läsning fylld av vemod, sorg, kärlek och värme. Boken är skriven med ett vackert och målande språk nästan så att det ibland blir poetiskt och för mig personligen är det inte något som passar mig - jag har absolut inget emot ett målande språk men när det går över till att bli mer poetiskt blir det lite för mycket för mig. Detta gör att jag tycker att boken blir lite seg och håller ett långsamt tempo. Jag är ändå glad att jag läst den för det är en gripande läsning fylld med vemod och kärlek.
Wow! det här är en av årets bästa böcker. Den lågmälda med starka berättelsen om Nuri, Afra, Mustafa , Mohammed och Sami griper tag i läsaren och släpper inte taget. Otroliga miljöbeskrivningar och mycket starka personporträtt som verkligen stannar kvar. Att få följa resan från det krigshärjade Aleppo i Syrien till England, att få ta del av tiden i lägren i Grekland, och samtidigt då återblickar till tiden före Syrien är trots det tunga ämnena en ren läsfest
Nuri och Afra lever tillsammans med sonen Sami i den vackra staden Aleppo. En stad de aldrig haft en tanke på att lämna, ett hem de älskar och fält som är fulla av blommor och Nuris älskade bikupor. Aldrig hade de någonsin kunnat föreställa sig att de skulle tvingas lämna sitt älskade land, tills kriget kom och förstörde allt. De väntade för länge med att fly. Med en oerhörd smärta som de ska tvingas bära med sig resten av livet påbörjar de nu en resa för att rädda sig själva.
-
Vilket gråtkalas det här blev. Kan rekommendera ett eller två paket näsdukar om du ska läsa denna och det tycker jag verkligen att du ska göra! Oj alltså vad den här överträffade mina förväntningar och jag undrar om det här kanske är den bok som påverkat mig som mest i år. Det är en stark berättelse av något så hemskt som kriget i Syrien, bara det gör ont att läsa om - det blir så verkligt då det är något som har hänt på riktigt och fortfarande pågår. Men sen har vi de underbara huvudkaraktärerna, Nuri och Afra som jag tycker så SÅ mycket om och jag undrar hur det gick för dem sen, hur de mår och ja jag vill veta allt. De är fiktiva men de känns så äkta vilket säkerligen beror på att författaren har tagit del av så många flyktingars olika berättelser, vilket märks och det känns. Älskade denna som ni säkert märker och hoppas att ni också ska göra det!
Den här boken kommer jag bära med mig länge. En historia om att fly från krig, förlora ett barn, ett land, ett liv - men också om vägen framåt. Berättelsen varvar nutid med dåtid och är lättläst, vacker och stark.
Biodlaren från Aleppo följer Nuris liv från livet i Aleppo via flykten därifrån i gummibåt via Istanbul och Aten till Storbritannien. Vi får glimtar ur Nuris uppväxt och hur han upptäckte kärleken till bina. Just den kärleken är något som genomsyrar hela berättelsen och det är fint att läsa om och jag gillar att bina har en sån viktig roll. När kriget gjort att inget längre finns kvar för Nuri och Afra tvingas de fly för att söka sig ett bättre liv någon annanstans. Vi får följa deras flykt och det är så välbeskrivet att det är lätt att se allt framför sig. Författaren har ett fint och nästan poetiskt språk ena stunden för att i nästa stund skriva meningarna med en uppbyggnad likt det sätt som många lärt sig prata när de lärt sig ett nytt språk, lite stolpigt. Det är en intressant berättelse som berättas i makligt tempo och just det långsamma tempot gör att jag lägger ner boken ett tag. Den blev lite för seg ett tag för mig. Men ändå hade boken något som gjorde att jag en vecka senare tog upp den igen och fortsatte och det är jag glad för idag. Det är en gripande berättelse om att vara på flykt och sviterna som blir både fysiskt och psykiskt efter att ha levt med kriget så nära inpå under en lång tid. Även om det är betungande läsning med krig och flykt så inger ändå berättelsen hopp och en framtidstro.
Den här boken är magisk, poetisk och underbar.
En gripande berättels om Aleppo och makarna Nuri och Afra. När kriget kommer till Syrien förlorar de allt. En roman som beskriver känslan av att se allt man byggt upp raseras. Tvingas ta det svåra beslutet att lämna det man älskar då det blivit farligt att leva i sitt hemland. Det handlar om den farliga resan över havet och den hårda verkligheten i flyktinglägren. Boken handlar också om kärlek och hopp.
Man kan egentligen inte säga att Nuri Ibrahim flyr kriget i Syrien i hopp om att söka sig ett bättre liv i Europa och England. Snarare är det flykten från minnena av det liv han aldrig kommer återfå i hemstaden som driver iväg honom. Hans fru Afra, som mist synen i en bombexplosion, vill in i det längsta stanna på den plats där många av deras närmaste redan dött. Den mytomspunna och tidigare så vackra staden Aleppo ligger i spillror, men i sitt stängda inre kan hon behålla bilden av dess forna prakt. Och av sonen Sami, som kriget också berövat dem.

.

I början av boken får vi möta familjen Ibrahim innan krigets fasor. Afra, som är konstnär, målar fantastiska verk av Aleppo och dess omgivningar, och säljer dessa till både bekanta och främlingar på marknaden. Nuri driver tillsammans med kusinen Mustafa en biodling där stad möter land i östra Aleppo. Han lägger ner sin själ i det hantverk Mustafa lärt honom, vårdar och skyddar bina, ser till att de kan arbeta och samla nektar från citronblommor, eukalyptus och ljung. Under vilopauserna i biodlingen, när Nuri och kusinen tar skydd från den stekande syriska solen och delar bröd, vit ost och gyllengul honung, ser vi huvudkaraktären i sina lyckligaste stunder.

.

Tidigt i läsningen drabbas jag av en emotionell insikt som rör något som jag på ett teoretisk plan redan varit medveten om. Det leverne som människorna fört innan uppbrottet, innan flykten från kriget, är den som definierar dem. Skratten, leken, kärleken, samhörigheten. Det har inte alltid varit krig i Syrien. De som vi ser på flykt och i tältläger har haft andra liv, som lärare, lantbrukare, lekkamrater, far- och morföräldrar. Och som biodlare och konstnärer. Tanken på att en trygg tillvaro med friska och glada barn, helgutflykter och mat på bordet kan bytas ut mot krig, död och fullständigt kaos är faktiskt nästan omöjlig att ta in.
Så vacker, så grym!
Nuri lever i Aleppo tillsammans med sin fru Afra och deras lilla son Sami. Tillsammans med sin kusin Mustafa har han en stor biodling vars honung säljs vida omkring och även förädlas till skönhetsprodukter som de säljer. De lever ett rikt liv, både bildligt och bokstavligt. Tills kriget når dem.
Mustafa skickar tidigt iväg sin fru och dotter till England, men dröjer själv kvar länge innan han tvingades följa efter. Omständigheter gör att Afra vägrar lämna Aleppo, men en incidenten får dem att inse att de riskerar sina liv om de stannar.
Desperata inleder de sin flykt med England som mål.
Det här är en så vacker bok, i flera bemärkelser. Framförallt det poetiska språket och sättet som författaren låter Nuri berätta deras historia. Hon väjer inte för den grymma sanningen om hur det är att leva mitt i kriget, hur de som flyktingar behandlas längs vägen eller vad detta gör med dem, men hon frossar inte heller i detaljer. Det är en njutning att läsa språkligt sätt, men det som sker berör starkt.
Detta är en roman, men den bygger på fragment av berättelser författaren fått höra under sin tid som volontär i ett flyktingläger i Aten. Berättelser som inte lämnade henne någon ro. Berättelser som hon kände att hon behövde förmedla. Och på vilket fantastiskt sätt hon gjorde det! Med kärlek, respekt, empati och värme. En mer poetisk ögonöppnare har sällan skådats
Biodlaren från Aleppo handlar om hur Nuri och Afra tvingas fly från kriget i Syrien och om deras väg till att korsa havet och försöka ta sig till London. Om medmänsklighet, grymhet, godhet, psykisk ohälsa och vad en människa är beredd att göra för att ta sin familj till trygghet.

Från första meningen så var jag helt fast i den här berättelsen. Hur översättaren och Lefteri har lyckats skapa magi med ord är makalöst för mig. Det var många gånger jag kände att jag behövde stryka under meningar och komma ihåg för framtiden över hur viktiga och fina detaljrika ordval som hon använde sig av. Själva handlingen är så bitterljuv, skrämmande och helt fantastisk på samma gång. Det märks att författaren har varit i dessa läger och hur hon beskriver hur dem har det är så äkta.

Jag gillar hur berättelsen om biet sträcker sig genom boken och hur den insekten på något sätt blir kärnan i hela berättelsen. Jag gillar extremt mycket hur Lefteri hanterar psykisk ohälsa och hur de diskuteras på ett sätt invävd i texten. Hur hon tar sig an historien och det märks att det här är en bok av en person som verkligen kan förmedla känslor med få ord. Jag tyckte att den här boken var magisk, det enda negativa var att ibland hängde jag inte riktigt med i vad som hände och vilken typ av tidslinje jag var i. Det gjorde så att jag tappade lite känslan i boken och blev förvirrad, och senare tyckte jag heller inte att dessa scener förklarades. Jag vet inte om det var skrivsättet som jag inte förstod mig på eller om det var att det var scener över mitt huvud, men det sänker en annan fantastisk bok från full pott till en stark fyra.

Jag rekommenderar alla att läsa den här. Det är en helt fantastisk bok.
I den här berättelsen följer läsaren ett par och deras flykt från det krigshärjade Aleppo i Syrien. Det är många känslor inbäddade i berättelsen. Det är ett fruktansvärt öde Nuri och Afra tillslut tvingas acceptera. Att lämna sitt hem och alla de man håller kär. Att se sitt hem sönderbombat och totalt förstört. Att förlora någon man älskar. Det är otroligt svårt att ta in för någon som själv inte har varit med om det, därför är sådana här berättelser viktiga, där man får en aning om hur det kan vara. Författaren har själv arbetat i ett flyktingläger i Aten där hon fått ta del av berättelser som hon använt sig av i boken, därmed känns den väldigt trovärdig.

Boken visar en otrolig beslutsamhet och stark vilja hos Nuri och Afra. Nuri håller kvar vid sina vackra minnen av sin biodling i Aleppo. Hur han beskriver bina, att de inte är som människor, att bina istället samarbetar och hjälper varandra, är väldigt träffande med tanke på vad han flyr ifrån. Det här en bok som alla borde läsa.