Biodlaren från Aleppo
The Beekeeper of Aleppo
Bok av Christy Lefteri
Vackra Aleppo. En av världens äldsta städer. Ett världsarv skimrande av brons, med ett virrvarr av minareter och välvda tak. Där öknens närhet kändes i luften och solen kastade en röd skugga i skymningen. Fälten av blommor och sjungande bikupor utanför staden. Luften fylld av dofter... Tills kriget kom och förde med sig mörker, eld och död.
När kriget berövat dem allt tvingas Nuri och Afra att ta det svåra beslutet att lämna sitt hem, sitt land, sitt allt. De reser genom en sönderbombad värld, bär på en obeskrivlig smärta, och utsätts för enorma faror. Det enda hopp de har kvar är att de ska hitta trygghet i England och kunna bygga upp en ny tillvaro där.
Biodlaren från Aleppo är en gripande och oerhört stark roman som påminner oss om historieberättandets kraft och om den stabila punkt ett litet bi kan utgöra i en värld som har slutat att vara begriplig.
Betyg 3+
Staden Aleppo är en av världens äldsta och vackraste städer och här bor Nuri och Afra. En dag ligger denna vackra stad i spillror på grund av kriget och Nuri och Afra måste tyvärr fly kriget och i boken får man läsa deras minnen från flykten till England.
Jag har både hört och läst många positiva ord om denna bok och jag kan förstå varför den är hyllad av så många. Det är en stark och gripande läsning fylld av vemod, sorg, kärlek och värme. Boken är skriven med ett vackert och målande språk nästan så att det ibland blir poetiskt och för mig personligen är det inte något som passar mig - jag har absolut inget emot ett målande språk men när det går över till att bli mer poetiskt blir det lite för mycket för mig. Detta gör att jag tycker att boken blir lite seg och håller ett långsamt tempo. Jag är ändå glad att jag läst den för det är en gripande läsning fylld med vemod och kärlek.
Staden Aleppo är en av världens äldsta och vackraste städer och här bor Nuri och Afra. En dag ligger denna vackra stad i spillror på grund av kriget och Nuri och Afra måste tyvärr fly kriget och i boken får man läsa deras minnen från flykten till England.
Jag har både hört och läst många positiva ord om denna bok och jag kan förstå varför den är hyllad av så många. Det är en stark och gripande läsning fylld av vemod, sorg, kärlek och värme. Boken är skriven med ett vackert och målande språk nästan så att det ibland blir poetiskt och för mig personligen är det inte något som passar mig - jag har absolut inget emot ett målande språk men när det går över till att bli mer poetiskt blir det lite för mycket för mig. Detta gör att jag tycker att boken blir lite seg och håller ett långsamt tempo. Jag är ändå glad att jag läst den för det är en gripande läsning fylld med vemod och kärlek.