Bokskåpets hemlighet
Bok av Frida Skybäck
När man hittar gamla brev och dagböcker från avlidna släktingar så är det oerhört spännande att läsa för att få veta mer om deras liv och vad de upplevt. Det är precis det Rebecca gör. Hon hittar brev och dagböcker som hennes avlidna mormor lämnat efter sig. Rebecca börjar undra vilka hemligheter hennes mormor burit på sedan andra världskriget, mörka hemligheter som ingen fått veta något om.
Frida Skybäck möter verkligen upp alla de höga förväntningar jag har börjat ha när hon släpper en ny bok. Den är precis lika bra och precis lika mycket bladvändare som jag har hoppats på. Det är till och med så att jag tar en paus på ett par dagar i läsningen för att kunna suga lite extra på karamellen. Ändå tar den slut alldeles för fort.
Upplägget känner vi igen från Skybäcks tidigare böcker på Louise Bäckelins förlag, och varför sluta med ett vinnande koncept? Vi följer Rebecka i nutid och hennes mormor Anna står för den historiska biten. Genom hela boken alterneras fokus mellan Rebecka och Anna i var sitt kapitel, och det gör det lätt att hänga med och inte behöva fundera på när och vem och var vi är just nu.
Anna växer upp i krigstider och är 19 år under andra världskriget. Hennes pappa säljer järnmalm, bland annat till tyskarna och Anna är en skyddad rik kvinna som inte är nöjd med den väg föräldrarna har stakat ut åt henne, men inte vet hur hon ska komma ifrån den. Så träffar hon arbetaren Luca och börjar hitta sig själv, mitt i krig och ransonering. Rebecka har, i sin tur, en ordnad tillvaro i Stockholm. Hon har en fästman och ett högbetalande (och krävande jobb) men ändå reser hon ner till sin mormor när den äldre damen hamnar på sjukhus. Det är bara tillfälligt, intalar hon sig, men mer och mer uppdagas som gör att Rebecka blir kvar längre än hon tänkt sig.
Jag tycker om Frida Skybäcks sätt att skriva. Att hon lyckas hålla feelgoodgenren och -känslan samtidigt som hon inte räds för att ta upp svåra teman och mörka känslor. Allt behöver inte alltid sluta precis så lycklig man hoppas på för att det ska vara lika mycket feelgood, och Skybäck är en mästare på det.
Persongalleriet är lagom stort, och i och med att det är samma familj som är i fokus under olika tider, håller sig de viktiga karaktärerna färska i minnet genom hela boken. Jag tycker om hur allt knyts ihop, hur nutid och dåtid får sina svar och vävs samman. Mina favoriter är helt klart Anna och Rebecka. De är lika fast ändå olika. Rebecka mer ärrad av sin uppväxt och Anna mer stark i sin roll i historien men ändå ärrad av sina vuxenår.
Det är fint, det är sorgligt, det är roligt, det är vackert och det är tänkvärt. Hur mycket gör vi egentligen för att vara andra till lags, och inte oss själva?
Boken är, som skrivet, en riktig bladvändare och har ett lättläst språk med fantastiskt driv och flyt genom hela berättelsen.
Upplägget känner vi igen från Skybäcks tidigare böcker på Louise Bäckelins förlag, och varför sluta med ett vinnande koncept? Vi följer Rebecka i nutid och hennes mormor Anna står för den historiska biten. Genom hela boken alterneras fokus mellan Rebecka och Anna i var sitt kapitel, och det gör det lätt att hänga med och inte behöva fundera på när och vem och var vi är just nu.
Anna växer upp i krigstider och är 19 år under andra världskriget. Hennes pappa säljer järnmalm, bland annat till tyskarna och Anna är en skyddad rik kvinna som inte är nöjd med den väg föräldrarna har stakat ut åt henne, men inte vet hur hon ska komma ifrån den. Så träffar hon arbetaren Luca och börjar hitta sig själv, mitt i krig och ransonering. Rebecka har, i sin tur, en ordnad tillvaro i Stockholm. Hon har en fästman och ett högbetalande (och krävande jobb) men ändå reser hon ner till sin mormor när den äldre damen hamnar på sjukhus. Det är bara tillfälligt, intalar hon sig, men mer och mer uppdagas som gör att Rebecka blir kvar längre än hon tänkt sig.
Jag tycker om Frida Skybäcks sätt att skriva. Att hon lyckas hålla feelgoodgenren och -känslan samtidigt som hon inte räds för att ta upp svåra teman och mörka känslor. Allt behöver inte alltid sluta precis så lycklig man hoppas på för att det ska vara lika mycket feelgood, och Skybäck är en mästare på det.
Persongalleriet är lagom stort, och i och med att det är samma familj som är i fokus under olika tider, håller sig de viktiga karaktärerna färska i minnet genom hela boken. Jag tycker om hur allt knyts ihop, hur nutid och dåtid får sina svar och vävs samman. Mina favoriter är helt klart Anna och Rebecka. De är lika fast ändå olika. Rebecka mer ärrad av sin uppväxt och Anna mer stark i sin roll i historien men ändå ärrad av sina vuxenår.
Det är fint, det är sorgligt, det är roligt, det är vackert och det är tänkvärt. Hur mycket gör vi egentligen för att vara andra till lags, och inte oss själva?
Boken är, som skrivet, en riktig bladvändare och har ett lättläst språk med fantastiskt driv och flyt genom hela berättelsen.