Ödesmark
Bok av Stina Jackson
I den lilla byn Ödesmark utanför Arvidsjaur bor Liv tillsammans med sin åldrande far Vidar och tonårssonen Simon. Liv märker grannarnas misstänksamma blickar och elaka tungor. Folk undrar varför hon fortfarande bor hos sin pappa i denna avlägsna håla. Vad är det som gör banden så starka? Boken är en fristående uppföljare till succéboken Silvervägen.
Det är romaner som den här som får mig att längta efter att sätta mig i bilen och köra norrut genom det lappländska inlandet, till Arvidsjaur, där den här berättelsen utspelar sig.
Det finns likheter och skillnader mellan författarens debutroman och Ödesmark, som är hennes andra roman. Intensiteten och den lågmälda tonen, som är rent hypnotiserande, återkommer. Som jag njuter av att läsa hennes språk och hennes insiktsfulla och intressanta skildringar av personer och miljöer. Hon lyckas förmedla stora känslor och ingripande händelser med få ord. En bråkdel skrivs ut i texten, resten vågar hon lita på att läsaren kommer att förstå utifrån de ledtrådar hon givit tidigare. Så här skickligt porträtterar författaren en av de karaktärer som ingår i berättelsen: ”Den gamle satt med blicken på vägen och malde med käkarna. Han tuggade hellre på orden än delade med sig av dem.” Så få ord, och ändå ser jag honom helt tydligt framför mig.
För att vara en spänningsroman med en mordhistoria var tempot lågt i debutromanen. Nu är det ännu lägre, på gränsen till onödigt utdraget. Ungefär i mitten av boken började jag undra hur mitt intresse för handlingen skulle kunna hålla i sig till slutet, jag upplevde det som att jag redan hade alla pusselbitarna. Det hade jag inte.
Debutromanen höll i mitt tycke ihop hela vägen fram till de allra sista avsnitten, då trådarna skulle knytas ihop. Där tyckte jag att författaren valde en för enkel väg ut genom att först på slutet reda ut alla trådarna och förklara vem som gjort vad och varför allt blivit som det blivit. Jag upplevde en obalans mellan bokens början, mitt och slut. Ledtrådarna genom berättelsen var för få, och därför blev slutet för abrupt och hastigt avklarat. Det är inte fallet i Ödesmark. Det är en helt fantastisk roman som håller ihop från början till slut, med ledtrådar strösslade genom historien som gör att upplösningen kommer oväntat, men samtidigt känns helt trovärdig och självklar. Kan man bli kär i en roman så är jag det i Ödesmark.
Ödesmark är Stina Jacksons andra roman. Hennes första, Silvervägen, gick hem hos både vanliga läsare och jurygrupper. Den blev årets bok 2019, fick pris för bästa svenska kriminalroman och den tilldelades Glasnyckeln, som är ett nordiskt kriminalromanpris. Ödesmark har alla förutsättningar att bli minst lika prisad.
Det finns likheter och skillnader mellan författarens debutroman och Ödesmark, som är hennes andra roman. Intensiteten och den lågmälda tonen, som är rent hypnotiserande, återkommer. Som jag njuter av att läsa hennes språk och hennes insiktsfulla och intressanta skildringar av personer och miljöer. Hon lyckas förmedla stora känslor och ingripande händelser med få ord. En bråkdel skrivs ut i texten, resten vågar hon lita på att läsaren kommer att förstå utifrån de ledtrådar hon givit tidigare. Så här skickligt porträtterar författaren en av de karaktärer som ingår i berättelsen: ”Den gamle satt med blicken på vägen och malde med käkarna. Han tuggade hellre på orden än delade med sig av dem.” Så få ord, och ändå ser jag honom helt tydligt framför mig.
För att vara en spänningsroman med en mordhistoria var tempot lågt i debutromanen. Nu är det ännu lägre, på gränsen till onödigt utdraget. Ungefär i mitten av boken började jag undra hur mitt intresse för handlingen skulle kunna hålla i sig till slutet, jag upplevde det som att jag redan hade alla pusselbitarna. Det hade jag inte.
Debutromanen höll i mitt tycke ihop hela vägen fram till de allra sista avsnitten, då trådarna skulle knytas ihop. Där tyckte jag att författaren valde en för enkel väg ut genom att först på slutet reda ut alla trådarna och förklara vem som gjort vad och varför allt blivit som det blivit. Jag upplevde en obalans mellan bokens början, mitt och slut. Ledtrådarna genom berättelsen var för få, och därför blev slutet för abrupt och hastigt avklarat. Det är inte fallet i Ödesmark. Det är en helt fantastisk roman som håller ihop från början till slut, med ledtrådar strösslade genom historien som gör att upplösningen kommer oväntat, men samtidigt känns helt trovärdig och självklar. Kan man bli kär i en roman så är jag det i Ödesmark.
Ödesmark är Stina Jacksons andra roman. Hennes första, Silvervägen, gick hem hos både vanliga läsare och jurygrupper. Den blev årets bok 2019, fick pris för bästa svenska kriminalroman och den tilldelades Glasnyckeln, som är ett nordiskt kriminalromanpris. Ödesmark har alla förutsättningar att bli minst lika prisad.