Ett år av vila och avkoppling

My Year of Rest and Relaxation
Bok av Ottessa Moshfegh
Hon är ung, smal och snygg. Hon bor på Manhattan och lever av ett arv. Allt går att få tag i, dygnets alla timmar. Att sova är en svaghet, men ändå skrivs det ut mer sömnpiller än någonsin. Efter att ha ha blivit avskedad på grund av sina långa tupplurar bestämmer hon sig. Hon ska vila ett helt år. Och hennes psykiatriker hjälper henne mer än gärna.
Huvudpersonen bestämmer sig för att sova bort ett år, efter att ha fått sparken från sitt jobb på konstgalleri. Hon får massa mediciner utskrivet av en psykiatriker hon hittat på gula sidorna. Medicinerna får henne dock att göra saker som hon sedan inte minns.

Jag har sedan jag hörde om den första gången tänkt att jag inte skulle läsa den, för det lät så fruktansvärt tråkigt och jag tyckte faktiskt att den var ganska tråkig. I alla fall i början. Det finns helt klart en del tänkvärda saker i romanen och den blev intressantare framåt slutet. Dock vill en ju bara slå huvudpersonen i ansiktet och säga åt henne att skärpa sig och få henne att inse vilket priviligium hon faktiskt har. Tänker att många skulle vilja kunna stänga in sig och sova i ett år, även jag emellanåt, men som ”vanlig” person är ju det omöjligt.

Är allt som allt glad över att ha läst, i ett försök att förstå vad hajpen handlar om och att ändå få skapa en egen uppfattning.