Hör mig viska
Bok av Mons Kallentoft
Fristående uppföljare till Mons Kallentofts roman "Se mig falla". Tim Blanck har fått reda på att hans dotter kanske lever efter att ha varit försvunnen i exakt fem år. Han hade precis fått ro och trodde att han visste vad som hänt, men spår i en ny riktning har dykt upp. Spår som leder honom till Mallorca. Nu tänker Tim Blanck göra allt han kan för att hitta sin dotter.
I Mons Kallentofts stora produktion finns många bra böcker och bara få som jag anser är lite mindre bra. Bäst av allt gillar jag när Mons Kallentoft skriver böcker på egen hand. Serien om polisen Malin Fors i Linköping gillar jag mycket. I den nyaste serien, Palma-serien, kom del två, Hör mig viska, ut i slutet av april 2020.
Tim Blanck fortsätter att leta efter sin äldsta dotter Emme. Emme var 16 år när hon försvann under en resa till Palma med några tjejkompisar. I förra boken trodde Tim att hans letande var slut. Nu har det gått fem år sen Emme försvann och nya ledtrådar har dykt upp – bland annat ett rep. Frun Rebecka och yngsta dottern Maia är kvar i Stockholm. Tim missar mycket av sin yngsta dotters utveckling och givetvis också av sin fru. Dessvärre är han besatt av att få veta sanningen om Emmes försvinnande – om det så än handlar om att hon är borta för alltid. Han rör sig som vanligt i högst tvivelaktiga kretsar.
Att följa Tim Blanck är lite som att hänga med ner i underjorden. Jag inser ju att han är besatt och att han försummar de nära och kära som han faktiskt vet är vid liv. Ändå kan jag inte låta bli att ryckas med, genom de korta kapitlen, in i berättelsen om en fars sökande efter sin försvunna dotter. (Det är bland annat sånt här som gör att jag inte ångrar att jag inte själv skaffade barn.)
Välskrivet, spännande och ett rasande tempo. Och slutet… Jag höll på att smälla av när jag närmade mig slutet. Det är min sammanfattning av den andra delen i Palma-serien.
Mitt omdöme blir det högsta.
Tim Blanck fortsätter att leta efter sin äldsta dotter Emme. Emme var 16 år när hon försvann under en resa till Palma med några tjejkompisar. I förra boken trodde Tim att hans letande var slut. Nu har det gått fem år sen Emme försvann och nya ledtrådar har dykt upp – bland annat ett rep. Frun Rebecka och yngsta dottern Maia är kvar i Stockholm. Tim missar mycket av sin yngsta dotters utveckling och givetvis också av sin fru. Dessvärre är han besatt av att få veta sanningen om Emmes försvinnande – om det så än handlar om att hon är borta för alltid. Han rör sig som vanligt i högst tvivelaktiga kretsar.
Att följa Tim Blanck är lite som att hänga med ner i underjorden. Jag inser ju att han är besatt och att han försummar de nära och kära som han faktiskt vet är vid liv. Ändå kan jag inte låta bli att ryckas med, genom de korta kapitlen, in i berättelsen om en fars sökande efter sin försvunna dotter. (Det är bland annat sånt här som gör att jag inte ångrar att jag inte själv skaffade barn.)
Välskrivet, spännande och ett rasande tempo. Och slutet… Jag höll på att smälla av när jag närmade mig slutet. Det är min sammanfattning av den andra delen i Palma-serien.
Mitt omdöme blir det högsta.