De vuxnas lögnaktiga liv

The Lying Life of Adults
Bok av Elena Ferrante
"Två år innan pappa stack sa han till mamma att jag var väldigt ful. Han yttrade den meningen lågt, i den lägenhet mina föräldrar som nygifta hade köpt i Rione Alto, högst upp på Via San Giacomo dei Capri. Allt ? platserna i Neapel, den iskalla februaridagens blå ljus och de orden ? har förblivit intakta. Men själv har jag kanat i väg och fortsätter kana nu också, mellan de här raderna som vill bilda en historia åt mig fastän de egentligen inte är någonting ?" Den som berättar är Giovanna, mitt i brytpunkten mellan barn och tonåring, som efter att ha råkat höra sin fars ord tappar fotfästet. Vem håller hon på att bli med sitt förändrade utseende, i vem behöver hon spegla sig för att finna sig själv på nytt? I sin vilsenhet söker hon upp sin faster Vittoria som introducerar henne till det andra Neapel, det simpla och tygellösa, det som det anständiga Neapel där uppe på kullarna fruktar och avskyr. Giovanna försöker hitta sin plats i endera av världarna, men ingen av dem tycks kunna erbjuda henne några svar eller någon fast plats i tillvaron.
Giovanna är 12 år och inte helt nöjd med sitt liv. Efter att hon hör sin papa säga att hon är alltför lik sin faster Vittoria så blir Giovanna besatt av att lära känna familjemedlemmen hon aldrig träffat, men hört så mycket dåliga saker om. Vittoria introducerar Giovanna till en annan del av Neapel och till ett liv där utbildning är långtifrån självklart. Detta är den första boken jag läst av Elena Ferrante och tyvärr blev jag inte så imponerad. När jag avslutade den kände ja mest "jahapp". Inget är direkt dåligt med boken men jag blev aldrig engagerad i handlingen. Hade förväntat mig betydligt mer med tanke på hur populära Ferrantes tidigare böcker är.