Kungariket

Kongeriket
Bok av Jo Nesbø
Roy är en mekaniker som lever ett enkelt liv uppe i bergen. Men friden störs när hans lillebror Carl återvänder till barndomstrakterna med en ny fru och högtflygande planer. Carl är en entreprenör och vill bygga ett stort hotell för att återuppliva bygden, men hemligheter från brödernas barndom gör sig snart påminda. Roy har alltid skyddat Carl, men kanske har lillebror gått för långt för att Roy ska kunna hjälpa honom denna gång. Ska han ta vara på sin broder? Jo Nesbøs nya fristående thriller är precis som älskade Sonen ett ödesmättat familjedrama med arketypiska drag, med en mångbottnad och gastkramande intrig som kan mäta sig med de bästa böckerna om Harry Hole.
Jag har läst Jo Nesbøs Kungariket med stor behållning. Det är en historia som växer ju längre man kommer in i den och man engagerar sig i de människoöden som denna relationsroman handlar om. För även om det står thriller på framsidan skulle jag snarare vilja kalla den just en relationsroman. Vi möter bröderna Roy och Carl. Den förstnämnde och äldste bor kvar i lilla Os och driver en bensinstation medan den yngre brodern dragit till USA för studier. Plötsligt är Carl hemma igen och med sig har han sin vackra hustru Shannon. De har storslagna planer om ett högfjällshotell mitt i det lilla samhället och vill få med sig så många boende som möjligt som finansiärer. Men av olika anledningar ligger inte bröderna särskilt bra till hos övriga i Os. Det förflutna nystas upp och bit för bit läggs ett pussel som är dystert och destruktivt. Jo Nesbø gör detta så bra! Mer eller mindre varje kapitel avslutas med någon slags cliffhanger.. jag måste vidare för att få reda på vad som händer. Jag gillar att Carl får vara berättare i jag-form vilket skapar en särskild närvaro och jag vill honom väl. Trots att han kanske inte alltid har valt eller gjort rätt.. åtminstone inte tidigare i sitt liv. Men vad gör man inte för familjen? Tro nu inte att det i n t e dyker upp ett lik eller två.. för det gör det! Och trots att det inte är en klassisk polisroman med Harry Hole i spetsen så är det förbannat spännande ändå på sina håll! Och välskrivet. Målande och levande beskrivs både Os och dess invånare och jag ser dem framför mig. Jag tror att denna berättelse skulle göra sig väl på vita duken.