Lisa och Lilly
Bok av Mian Lodalen
Lisa och Lilly smiter hemifrån och möts första gången en varm sommarkväll på en hemlig dans vid Årstaviken. Drygt ett år senare, i september 1911, hittas deras sammanbundna kroppar i Hammarby sjö. Mot en fond av den dynamiska tiden kring förra sekelskiftet, i ett Stockholm som då mer än något annat var kvinnornas, ungdomarnas och arbetarnas stad, följer vi Lisa och Lilly under deras omtumlande sista år i livet.
I denna kärleksroman, baserad på verkliga personer och omfattande research, ger Mian Lodalen upprättelse åt de två unga arbetarkvinnornas magnetiska och förbjudna förälskelse.
Länge har det varit ganska dött bland nyutkomna böcker med HBTQ-teman. Skrivs det inga såna böcker av svenska författare längre? JO! Alldeles nyligen recenserade jag Sanna Mac Donalds Allt som en gång var. I samma veva kom Mian Lodalens bok Lisa och Lilly: en sann kärlekshistoria ut. Boken nätshoppades tillsammans med Satanskäftarna, även den med ett HBTQ-tema. Nu har jag läst ut båda de två senast köpta böckerna. Totalt har jag därmed läst tre nyutkomna böcker, samtliga med HBTQ-tema, på kort tid. Hurra!
Tiden är 1910. Tonåringarna Lisa och Lilly möts av en händelse på en hemlig dans. Båda har smitit hemifrån. Lisa är hårdare hållen än brodern och det är inte rättvist. Familjen är inflyttad till Stockholm från Örebro, förutom äldre systern, som tjänar som piga på landsbygden. Lisa vill inte bli piga. Inte nu när hon har träffat Lilly. Lilly, med de gröna ögonen. Lisa blir förälskad, Lilly besvarar känslorna. Problemet är bara tiden. Homosexualitet, kanske mest manlig egentligen (kvinnor förväntades inte ha nån sexualitet), är förbjuden. Lisa har ingen att anförtro sig åt. Systern försöker övertala henne att sluta träffa Lilly och mamman tror att hon smyger ut för att träffa en kille.
Det här är både virvlande vackert och sorgligt tungt. Som läsare vet jag att denna kärlekshistoria inte slutar lyckligt. Att den tar slut drygt ett år senare framgår tyvärr redan av baksidestexten på boken. Jag hade önskat att detta inte hade tryckts i texten på omslaget, spoilern är total. Samtidigt… det här är en roman baserad på verkliga händelser och personer. Den som har forskat om Lisa och Lilly, som Mian Lodalen har gjort, känner till fakta. Och slutet är som det är – inte gott.
Nåja, det glädjer mig att författaren tänker sig en romansvit som speglar åren 1910 – 70 ur ett HBTQ-perspektiv. Den här boken är första delen. Jag kan bara hoppas att övriga delar har baksidestexter som inte avslöjar lika mycket. Stavfelen jag hittar i boken kan jag (nästan) leva med, däremot inte spoilern på bokens omslag. En speciell stjärna får boken för sin form. Jag gillar formatet och den annorlunda satsytan. Omslaget, förutom baksidestexten, är så rätt.
Mitt omdöme blir, trots spoilern, det högsta.
Tiden är 1910. Tonåringarna Lisa och Lilly möts av en händelse på en hemlig dans. Båda har smitit hemifrån. Lisa är hårdare hållen än brodern och det är inte rättvist. Familjen är inflyttad till Stockholm från Örebro, förutom äldre systern, som tjänar som piga på landsbygden. Lisa vill inte bli piga. Inte nu när hon har träffat Lilly. Lilly, med de gröna ögonen. Lisa blir förälskad, Lilly besvarar känslorna. Problemet är bara tiden. Homosexualitet, kanske mest manlig egentligen (kvinnor förväntades inte ha nån sexualitet), är förbjuden. Lisa har ingen att anförtro sig åt. Systern försöker övertala henne att sluta träffa Lilly och mamman tror att hon smyger ut för att träffa en kille.
Det här är både virvlande vackert och sorgligt tungt. Som läsare vet jag att denna kärlekshistoria inte slutar lyckligt. Att den tar slut drygt ett år senare framgår tyvärr redan av baksidestexten på boken. Jag hade önskat att detta inte hade tryckts i texten på omslaget, spoilern är total. Samtidigt… det här är en roman baserad på verkliga händelser och personer. Den som har forskat om Lisa och Lilly, som Mian Lodalen har gjort, känner till fakta. Och slutet är som det är – inte gott.
Nåja, det glädjer mig att författaren tänker sig en romansvit som speglar åren 1910 – 70 ur ett HBTQ-perspektiv. Den här boken är första delen. Jag kan bara hoppas att övriga delar har baksidestexter som inte avslöjar lika mycket. Stavfelen jag hittar i boken kan jag (nästan) leva med, däremot inte spoilern på bokens omslag. En speciell stjärna får boken för sin form. Jag gillar formatet och den annorlunda satsytan. Omslaget, förutom baksidestexten, är så rätt.
Mitt omdöme blir, trots spoilern, det högsta.