Jag for ner till bror

Bok av Karin Smirnoff
En våldsam och vacker berättelse om övergrepp och syskonkärlek i en fiktiv by i Västerbotten. Jana Kippo lämnar Luleå efter många år för att åka tillbaka till Smalåker. Där väntar tvillingbrodern, gamla vänner och nya bekantskaper. Ju fler kontakter som Jana återknyter, desto fler pusselbitar faller på plats. Sakta tar Jana kontroll över sitt eget liv igen.
Minns att när jag läste den i juni tyckte jag att det var en unik läsupplevelse, en spännande historia och ett levande språk. Nu i oktober minns jag i princip ingenting av den, knappt historien, få karaktärer och inte så mycket språkstil heller. Tycker det är intressant att en bok som gjorde stort intryck på mig under läsningen i princip är borta efter några månader.

Men! Med tanke på att jag gillade den starkt under läsningen så får den fortfarande höga poäng från mig och jag är taggad på att läsa uppföljarna. Hur viktigt är det egentligen att komma ihåg storyn av en bok i efterhand?